Är min pappa pervers?

Tack för att du bekräftar alla mina teorier om mänskligt parbildande som annars brukar med kraft refuseras på detta forum! "Vägen till mannens hjärta går genom magen och vägen till kvinnans hjärta går genom samme mans aktieportfölj"

Måste säga att det är mycket stor skillnad på dessa fallen!Thailändska tjejer har inget val, och om du säger anourlunda så har du inte varit där nere och träffat dom och gått hem till dom och vet vilket helvete till land dom är födda i. Tror du dom vill sälja sin kropp.. nej, men vill dom ha mat och ett tak över huvudet.. JA! Då är tyvär tyvärr detta deras enda väg att vandra.De rika äckliga 20-åringa tjejer (oftast blonda snygga med stora bröst) som tar miljonärer.. som tex hon som gifte sig nu i domkyrkan i somras med den dära microsoft mannen som var 3 år äldre än hennes pappa.. där är det ett gemensamt uttnyttjande.. han uttnyttjar hennes kropp och hon hans jet set liv med massa pengar och status. Hon har ett val, det menar jag att thailändska tjejer inte har på samma sätt.Äckligt men inte tragiskt..

Du kanske borde vakna upp ur din dröm Missie... Du skulle blivit född i Thailand, jobba 10-12 tim om dagen i en skitig fabrik från det att du var 14, dåligt ljus och usel lön. En fridag i veckan, ingen barnomsorg, inget utbyggt sjukvårdssystem osv osv. Intressant att se om du resonerat likadant då... Men det är klart att det är ett rätt främmande scenario för dig som har råd att ha röllopsfest för 170 gäster... Intressant att höra om ni tillhör skaran som åker till Thailand 3 veckor runt jul varje år.

Du ska inte komma och tala om för mig hur lätt eller svårt jag har att sätta mig in i andras situation. Däremot har Missie klart visat att hon inte har den förmågan.

Du borde skämmas som uttalar dig som du gör om att fattiga kvinnor i Thailand har valmöjligheter, speciellt med din bakgrund. Om du och dina föräldrar är flyktingar så borde du ha än mer förståelse för dessa kvinnor, men nejdå - de ska välja ett liv i misär istället för att "fly" till tryggheten i väst. De räddar sina barn från en framtid som inte alls otroligt kommer att bestå av prostitution och lidande, men det är inte acceptablet enligt dig för de gör det genom att snärja en man.

25 % av Thailändaran lever på mindre än 2 ppp-dollar/dag. Och FN beräknar att ca 200 000 barn är prostituerade. Det är inte precis strålande siffror. Det må vara ärofyllt att kämpa för att klara sig och bygga upp ett bra liv i det land där man är född, men man kan knappast se ner på fattiga kvinnor som försöker skapa sig ett bättre liv nån annanstans. Och det gör man genom att konstatera att de minsann har ett val. Och naturligtvis sticker det i ögonen när man läser åsikter som dessa samtidigt som vederbörande sitter säkert i Sverige och planerar bröllop för 170 gäster.

Nej Missie du säjer att du inte ser ner på fattiga kvinnor men likväl klankar du ner på deras val att söka efter en man som kan ge dem ekonomisk trygghet.Det är möjligt att det är som du säjer att du verkligen har förståelse för fattiga, det vet inte jag, jag får gå på det du utrycker på det här forumet. Din åsikt är att alla har ett val, en åsikt som per definition kanske är riktig, men den tar inte hänsyn till omständigheter. Och det är väldigt lätt att sitt hemma i Sverige och tycka att andra ska göra moraliskt riktiga val. Jag beklagar att du har fattiga släktingar och att dina föräldrar tvingades fly. Dock gjorde de det bla för din skull, du har inte behövt skapa dig ett liv i en krigszon, lika lite som jag behövt växa upp bakom järnridån i ett kommunistland, det såg nämligen min far till. Och lika lite är vi båda utlämnade till att försörja oss som prostituerade eller arbeta omänskligt långa dagar på nån fabrik för småpengar. Det är knappast de thailändska medelklassflickorna som har möjlighet att läsa på universitet som raggar upp en svensk man dubbelt så gammal som de. Om man tycker att det är omoraliskt att välja ett Svennsonliv i sverige istället för ett hårt slitsamt liv på en fabrik i Thailand så fine, men det är inte det jag kallar empati.

Hej hej :)Det har ju gått en tid nu sedan jag skrev inlägget. Tänkte någon kanske var nyfiken hur det gått.Kort och gott så kan man väl säga att jag lagt det hela på is bara. När det hela kommer omkring så har jag förstått att jag inte står så nära min pappa egentligen, har inte insett att han kanske kännt sig ensam och att det är därför han har agerat som han gjort osv. Jag förstår honom och jag förstår henne men det betyder inte att jag vill vara med i leken. Jag tkr trots allt att det är ett märkligt sätt att lösa resp. problem på och sen är det väl mest ålderskillnaden som tar emot plus det att jag tycker att min pappa hade kunnat investera lite i oss barn ist. för att åka till thailand titt som tätt och nu börja försörja en 20 årig thailänsk tjej och hennes barn! (Jag har tre småsykon 7, 16 och 18 år).Jag kan själv inte göra så mkt egentligen åt saken det vet jag, mer än att försöka ta hand om min pappa mer, genom att försöka hitta på saker med honom så att han inte känner sig lika ensam längre, vem vet det kanske hjälper.Så resultatet utav att det här; Jag och min pappa umgås mkt oftare, ser på film och lagar mat tillsammans osv. och så hjälper han mig mkt med övningskörningen just nu då jag försöker ta körkort för fulla muggar. (iofs hoppas bara att han inte tror att jag endast vill ha hjälp med körkortet). ^^Vi pratar inte alls om Thailand längre. Han tar inte upp det, inte just nu. Men jag är klart lite oroad för framtiden ibland.:)