Är min pappa pervers?

Jag undrar vad du har för statistiska belägg för de siffrorna...

Känner att jag behöver lite stöd och rådgiving.Min pappa 49 år gammal kom nydligen hem ifrån sin thailandsresa, på telefon berättade han att han träffat en fattig frabriksarbetande 20 årig thaitjej med 1 barn som han vill gfta sig med och ta med sig till Sverige i sommar. Jag har varit jätteupprörd, ledsen, förvirrad, besviken, arg i ett par dagar nu, vet inte riktigt vad jag ska tycka lr känna. Är mest förvirrad och får panik mellan varven, då jag älskar ändå min pappa trotts allt och vill ha kvar honom i mitt liv. Men..Menar tjejen är ju en flicka t.o.m i mina ögon då hon är fyra år yngre än mig och nu vill pappa gifta sig med henne.Jag kan inte låta bli att tycka att min egen pappa är pervers som blivigt kär i en så ung tjej/tös. Han påstår att det är jag som är trångsynt och fördomsfull, är det så undrar jag? Vad tkr ni?Har åldern verkligen ingen betydelse? Och kan detta verkligen vara kärlek?

Vad är skillnaden på alla unga snygga tjejer som jagar efter miljonärer här hemma och utomlands? Alla dras till det som attraherar dem och i många tjejers fall tycks det vara pengar.*Sätter mig ned och väntar in stormen*

Kan ni också se det absurda i situationen: En påkostad bröllopssite på nätet i det välmående Sverige, där medlemmarna sitter och kastar skit på varandra för att de inte är överens om det är moraliskt/etiskt/äckligt/perverst med ett förhållande mellan en västerländsk äldre man och en ung österländsk kvinna...Ett enda av de många bröllop som planeras här (och då höftar jag till med ett bröllop till en kostnad av "modesta" 100.000 Skr) motsvarar 30 års arbete för en nattvakt i slumområdet Kibera i Kenya. Jag bor och jobbar där flera månader per år, och känner väl till förhållandena och människorna.Att rika västerlänningar överhuvudtaget kan indignerat uttala sig om "moralen" hos dessa unga flickor, och påstå att de har ett val, visar bara på avståndet mellan de fattiga och rika i den här världen. Jag önskar att alla människor fick leva i ett slumområde, någonstans i världen, åtminstone en vecka eller två per år, för att kunna uppskatta och nog värdera det liv i överflöd vi fötts till. Men också för att väcka empati och medmänsklighet.Det är en stor skam för mänskligheten att det fortfarande finns så många människor som lever i sådan misär. Och skulden skall falla på oss alla, för att vi blundar eller tittar bort. Det skulle inte behöva vara så, för det finns båda pengar och mat som räcker för att föda hela jordens befolkning. Det är bara så ojämlikt fördelat. Visste ni att det bara i Indien odlas tillräckligt med mat för att försörja alla dess 1,2 miljarder innevånare. Och ändå lever ca 550 miljoner indier på svältgränsen. Det här är människor, precis som du och jag, med drömmar, sorg och glädje, kärlek och hat. De har inte bett om att få födas i slummen, lika lite som vi har gjort oss förtjänta av att leva i överflöd.Det känns således lite förmätet, eller i bästa fall bara lite naivt, att höra en svensk prata om att de - flickorna - har ett val. Visst, pest eller kolera kan också ses som ett val. Eller varför inte HIV eller TBC? Arbetare som driver upp snittblommor i Kenya, däribland alla de vackra blommorna i brudbuketterna i väst, jobbar 12 timmar per dygn, sex dagar i veckan, för en lön som ligger omkring 350 - 400 Skr/månad. Dessutom har de inga skyddskläder, utan tvingas andas in de dödliga bekämpningsmedel som används för att hålla insekter borta från våra vackra rosor. Jag har själv sett hur DDT-preparat som varit förbjudna i Väst sedan 30 år tillbaka, används på dessa rosfarmer. Jag har intervjuat arbetare, företagsläkare och en fackföreningsledare som fått knäskålarna sönderslagna. Samtliga vittnar om extrema övergrepp. Allt för att vi rika västerlänningar ska ha vackra blommor. Att omkring 10 miljoner (nästan en tredjedel av Kenyas befolkning) nu har drabbats av en stor svältkatastrof, gör bara cynismen ännu större. Istället för att odla mat till sitt svältande folk odlar man blommor för lyxkonsumtion i väst.Om ni köper blommor, se åtminstone till att köpa fair trade-märkta sådana.Förra året gjorde vi (mänskligheten, men med betoning på oss i väst) slut på jordens resurser (vad jorden kan klara av att återhämta, utslaget årsvis) i början av september. Så av årets 12 månader har vi förbrukat "vår" andel efter 8 månader. Resterande 4 månader har vi STULIT från våra barn och våra barnbarn.Människan är den enda arten som satt i system att leva på sin egen avkommas tillgångar, och det är naturligtvis ohållbart i längden. Men för att återgå till ämnet, "gubben" och "flickan", så kan jag bara önska dem lycka till, och hoppas att andras njugga, trångsynta inställning inte ska grusa deras lycka. Om det är "äkta" kärlek eller inte - tja, vem är jag att bedöma det, och vad har jag för rätt att värdera det? Nej, lev och låt leva. Och, med all respekt, döm ingen annan för du kan omöjligt sätta dig in i deras situation. Och dela med dig. Love is Sharing, Sharing is Love.Johan B LöfquistLivscoachjohan@amp.nu