Min sambo vill inte gifta sig.

Att man har valt att skaffa barn behöver ju inte betyda att man därmed känner sig redo för något åtagande i äktenskap?
Det går alldeles utmärkt att vara redo för alla åtaganden som gäller ens barn utan att för den sakens skull vilja vara gift...

ja ska fråga han

Lady o Lufsen skrev 2009-02-09 12:27:44 följande:

Ne de e klart..
Lady o Lufsen skrev 2009-02-09 12:27:44 följande:

Vilka åtaganden i ett äktenskap behöver man inte vara redo för även om man är redo för alla åtaganden som gäller ens barn?

Jag tycker nog att om man undviker äktenskap för att man inte vill binda sig så blir det väldans konstigt om man samtidigt skaffar barn med den personen. Det är ju ett livslångt åtagande och man kan aldrig "bli av" med vederbörande.

Lady o Lufsen skrev 2009-02-09 12:27:44 följande:

de e klart

...nu vet vi ju inte vad personen i fråga har för skäl. Det behöver inte bero på att man är rädd för att "binda sig", vi vet inte det...

Det går alldeles utmärkt att ha intentionen att leva med en och samma människa livet ut- utan att gifta sig.

Han e nog bara rädd att binda sig
Lady o Lufsen skrev 2009-02-09 12:35:26 följande:

Jaa du, att skaffa barn med en människa som man tror kommer bli en bra förälder är inte detsamma som att vara redo att gifta sig med den personen. Rent krass skulle man ju faktsikt kunna dela föräldraskapet med en människa som man respekterar och har förtroende för, utan att älska vederbörande som en partner. Att bli förälder är ju främst ett stort åtagande mot människan som man sätter till livet, inte mot den andra föräldern.

Jag håller med dig om att man har ett livslångt åtagande när man har barn- för barnet.
Att man sedan väljer att inte gifta sig betyder inte att man avsäger sig det åtagandet.
Då skulle ju alla som skiljer sig, oavsett orsak, inte ta hand om sina barn?
För ett äktenskap innebär ju inga som helst garantier om att leva lyckligt gifta i resten av sitt liv...

Håller med

Att skaffa ett barn är antagligen det största åtagandet man gör i livet. Man kommer alltid att vara förälder, även när barnet fyllt 18 år .

Vill man då inte ge barnet all säkerhet man kan? Att gifta sig innebär ett bättre skydd för familjens ekonomi om den en av föräldrarna skulle avlida. Är man "bara" sambo så finns risken att den efterlevande tvingas att sälja bostaden och att familjen måste flytta. Pengarna sätts in på ett konto och den efterlevande kan begära ut pengar till diverse inköp till barnet/n men det är en utomstående som skall avgöra om det är i barnets intresse att verkligen köpa det som pengarna är tänkta för.

Väljer man att skaffa barn med någon måste man väl ändå anse att den personen är kapabel till att ta hand om barnet om något skulle hända en själv?

Ja, detta är en av de största anledningarna till att vi gifte oss, det går ju att ordna med olika juridiska dokument och så men genom att "bara" gå till rådhuset och säga "JA!" så var det ordnat på under 5 minuter.
.. vi älskar varandra massor, också så klart men nu är vårt förhållande mer "accepterat" som ett "riktigt" förhållande även av staten och dess myndigheter!

Äktenskapet är nog inte så mycket tänkt att vara en institution byggd på kärlek, snarare säkerhet, trygghet och juridik

På ett sätt förstår jag din sambo - för inte heller för mig har det varit viktigt att gifta sig för att visa att vi älskar varandra eller för att bli en familj.

Men juridiskt är det skillnad eftersom ni har barn. Tyvärr kan man inte skydda sig på samma sätt oavsett vilka papper man skriver.

Vänd på frågan till honom - vad har han för argument MOT att gifta sig? Kankse kan ni kompromissa er fram till något? Du får "din" vigsel och känslan att ni hör hop och han "slipper" ståhejet runt omkring (om han nu inte uppskattar det).

Lycka till!

Ni har ju inte varit tillsammans så länge ändå, och ni kanske är unga? Kanske har ni olika förväntingar på vad ett bröllop innebär? Han kanske tror att det måste vara 100gäster och högtidliga tal och oroar sig för detta? Han kanske inte tycker att ni har råd? Vi har en pojke som är 3,5år och vi har varit tillsammans i 9år. än är vi inte gifta, men snart hoppas jag

Jag e 22 men han e 35 och vi har inte råd men jag nöjer mig med borgeligt.

Min sambo ville inte heller det innan.
Du kan läsa lite i min pres om varför vi gör det mm.

Han vägrade iaf att gift sig med stort bröllop och allt det där.

Vi ska bara vara helt själva och vigas i Göteborgs Rådhus.

ANser att vi gör det för oss själva och ingen annan.
Och i juridiskt syfte då vi har två barn tillsammans.

Allt blir så mkt enklare om man är gift och om det mot förmodan skulle hända nåt med ngn utav oss.

Har inte läst hela tråden.

Men varför vill han inte?
Kan förstå att vissa inte vill ha allt det där med stort bröllop, kyrka mm.

Men som Du skriver, att Du vill heta samma namn. Då borde ni ju kunna viga er med en mindre cermoni.
Eller vad är hans argument till att inte gifta sig?

Och jag kan säga att vi hade varit tillsammans i 10 år i torsdags och det var först då vi bytte ringar