Bryter ihop - ska allt vara så jäkla segt och svårt?

För det första måste jag skicka en jättekram o lite stöd från mig.

För det andra ska man ALDRIG tala om att det finns anhöriga som kan låna ut pengar. Jag var klumpig nog att göra det o fick då avslag på min ansökan från soc. Om det finns nån annan som man kan få pengar genom så tar dom den vägen.....

Vi blev till o med tillfrågade att fråga runt i våran krets om den fanns nån som hade barnsaker att skänka oss (jag fick barn redan på gymn. o hade noll inkomst) innan de till slut gav med sig o betalade ut nån tusenlapp så vi kunde köpa det nödvändigaste. (Det här är 10 år sen)

Efter det har jag aldrig satt min fot på ett soc.kontor igen, det var sååååå förnedrande att sitta o BE om pengar o inte blev vi trevligt bemötta heller.

Känner verkligen med er.

Kraaaaaaaaaaaaaaaaaam

jag TROR att jag hört (eller så hittar jag bara på) att svenska kyrkan kan gå in med ekonomisk hjälp....eller frälsningsarmen el liknande...har jag inbillat mig fel?? det kan ju vara värt ett försök. Jag har nämligen för mig att jag pratat med någon som sökt bistånd där o fått pengar när hon var i kris. Nån anna som vet?

ursäkta mitt MYCKET omogna språk, men jag tycker det suger skit när så många männsikor i ett modernt land som sverige ska sitta på gränsen till personlig konkurs bara för att försäkringskassa, a-kassa o soc skickar ärenden mellan varandra, ingen vill ta sig an dessa redan utsatta människor. Det är väl ett helvete i sig att få en livsavgörande diagnos...? Nej här i sverige sparkas det på de som redan ligger. Fy fan säger jag. Men pengar ska de ha, skatter o avgifter till fan o hans moster, men om man behöver nåt tillbaka då är det tvärstopp.

SÅ nu har jag avreagerat mig!