ensamt...

Jag har många vänner, men lever livet och reser, pluggar och jobbar utspridda över hela världen. Jag har hittat kärleken och är nöjd med mitt svenssonliv här på landet, men jag måste väl erkänna att jag rätt ofta känner mig lite ensam och längtar till den dag mina vänner kommer hem igen och också blir svenssons...

Jag kände så under tiden jag bodde i borås när jag pluggade, även om vi var en stor klass så var de flesta från andra städer än borås det var svårt att träffa människor som just bodde i borås o som man kunde umgås med efter skolan... så jag flyttade tillbaka till värnamo där jag trivs mkt bättre...så nu pendlar jag sista terminen men slipper iaf den känslan när man bor själv...

Sen vet jag inte vad du jobbar med eller om du jobbar.. men genom jobbet brukar man träffa en hel del nya vänner.. speciellt om man har ett socialt jobb..

Jag kände så under tiden jag bodde i borås när jag pluggade, även om vi var en stor klass så var de flesta från andra städer än borås det var svårt att träffa människor som just bodde i borås o som man kunde umgås med efter skolan... så jag flyttade tillbaka till värnamo där jag trivs mkt bättre...så nu pendlar jag sista terminen men slipper iaf den känslan när man bor själv...

Sen vet jag inte vad du jobbar med eller om du jobbar.. men genom jobbet brukar man träffa en hel del nya vänner.. speciellt om man har ett socialt jobb..

Jag känner mig ensam väldigt ofta. Bor i en ort som min sambo är uppvuxen i, där alla känner alla och det är jättesvårt för dessa "slutna" kompisgrupper att låta någon mer komma in.
Men jag kan heller inte bara skylla på dem eftersom jag inte är så jättesocial av mig. För mig räcker det att umgås ngn dag i veckan bara...

Jag och min sambo har exakt samma problem. Vi är båda inflyttade till Helsingborg, jag från Värnamo och min sambo från Linköping och känner i princip bara folk från jobbet, och där är det få människor som är i ens egen ålder. Jag jobbar inte ens i Helsingborg utan i en liten håla 5 mil bort.

Det är svårt att komma in i redan etablerade umgängeskretsar, då folk har svårt att släppa in nya människor. Vi satt och pratade om att det är synd att det inte finns någon förening för nyinflyttade i Helsingborg. Om det finns en, så är det väldigt dåligt med annonser för en sådan.

Trevligt att se en till från Värnamo i den här tråden, förresten.

Känner igen mig väldigt väl - fast jag inte på något vis är nyinflyttad.
Där emot är det även här väldigt svårt att komma in i kretsar som funnits i många år och det är ju tyvärr så att i min ålder umgås de flesta med samma folk som de umgåtts med sedan gymnasiet...
Att träffa folk på jobbet innebär att man måste ha samma kollegor varje dag - något jag inte har då jag, när jag jobbar, jobbar som demonstratris vilket innebär att jag åker runt i alla möjliga butiker och aldrig är "fast" på samma ställe mer än max 3 dagar i rad...
Sen hjälper det ju inte att de "normala" ser mig som lite konstig, o de "konstiga" ser mig som normal... så jag hamnar i någe slags limbo där ytterst få känner gemenskap med mig...

Har också nyss flyttat till Helsingborg - för pendlingens skull (bodde i Lund innnan, pendlar till Danmark). Så jag har egentligen ingen koppling till Helsingborg alls - min m2b jobbar i Lund. Har inte bott där så länge att jag hunnit känna mig ensam än, men det kommer säkert...

Wiggy: Vi kan ju skapa en förening för nyinflyttade i Helsingborg om det inte finns nån! ;)

Ja, ingen dum idé!

det är faktiskt en superbra idé :) jag hamnade genom en slump en sådan "grupp" när jag var nyiflyttad i min stad, vi var ett gäng tjejer som alla var inflyttade och inte kände så många, flera av dem umgås jag än med, 2år senare :)

som konstigabaralillajag sa : Men jag kan heller inte bara skylla på dem eftersom jag inte är så jättesocial av mig. För mig räcker det att umgås ngn dag i veckan bara...

Gud vad jag känner igen mig i det.
Jag jobbar o bor i en mindre by, har vart här ett halvår o saknar kompisar, men fegar för att skaffa några, för jag e rädd om min egentid. Det är svårt att börja umgås med folk man ej ännu känner när man närmar sig 40. När man var yngre var det lättare..

Är det någon av er som bor i Härjedalen?