Brukar inte vara den som vill gnälla om hur synd det är om mig, men vissa dagar blir allt bara för mycket - och då måste det få komma ut någonstans...!
Jag är övertygad att jag inte är ensam om att känna såhär, så här kan alla få chansen att skriva av sig och bli stöttade.
Det är inte tänkt som en tråd där man blir arg när någon försöker muntra upp en, utan tvärt om en där sådant är välkommet.
Så börjar jag väll i denna tråden oxå... Eftersom jag faktiskt skapade den för att jag behöver den just nu..
Jag kommer antagligen ha konstanta ryggsmärtor resten av mitt liv - vilket betyder att jag kommer antagligen aldrig kunna fungera helt normalt igen.
Det är tveksamt om jag kommer kunna jobba igen - någonsin, o försäkringskassan tycker inte jag är sjuk för att läkarna inte kan förklara varför jag har de smärtor jag har
A-kassan betalar inte ut några pengar - för jag är sjuk och kan inte arbeta...
Försäkringskassan betalar inte ut pengar för att läkarna inte kan förklara varför det gör ont.
Jag FÅR INTE jobba för att tjäna pengar - för läkarna vet inte vad det får för effekt på min rygg
Dessutom har jag kanske åkt på livmoderhalscancer.. Jag vet att det är långsökt när man är så ung som jag är - men det är ändå en mycket reell verklighet för mig..
Idag känns allt bara för mycket... Antar att det är för att jag ska på ytterligare provtagningar imorgon igen..
Jag har operetas för den ev cancer du har .. det är tufft men man överlever dock är det viktigt att man får stöd efteråt.Iaf va det det för mig. nu vet inte jag om du har barn men jag hade inte det innan och chansen att kunna få försvann ju :( en livsorg
Åhh hopplöst att vårt samhälle fungerar som det gör 
, jag vet precis hur du har det
tröstkram
Humlan66: Nej, jag har inga barn... har inga planer på att någonsin skaffa några heller, så den biten bekymrar mig inte... Där emot dog min mormor av den cancerformen...
Hade det bara varit detta hade det varit lättare att hantera.. men nu är det allt annat uppepå oxå - det gör det så väldigt mycket värre!
O dessutom kan jag inte krypa in i m2b's armar och få hans stöd på det där nära sättet heller - för han måste jobba... vilket innebär veckor ifrån varandra i stöten!
mitt gnäll som jag tänkte skriva känns helt plötsligt som småspik....
skickar en jättekram istället. Försäkringskassan....borde byta namn till förvägringskassan....det verkar som varenda människa till vilket pris som helst ska ut o jobba. Visst inser jag att en del "passar på" å vara hemma för varje liten krämpa. Men majoriteten VILL arbeta för egen försörjning, o dom som verkligen inte kan jobba, blir inte trodda av f-kassans "läkare" som om dem ens träffar de berörda, de läser väl inantill från nåt j-la papper. Tack o lov att man än så länge kan jobba.
Jag håller alla tummarna för dig att det inte är cancer. Bara ordet cancer ger mig rysningar.
Men om du skriver in dig på arbetsförmedlingen då??? Jag var tvungen att göra det fast jag var i sjunde månaden för att få ersättning....det var ju dock ingen som ville anställa mig, men jag fick ju rätt till ersättning. är det nåt som funkar för dig? Ställ dig arbetsmarknadens förfogande....det lär ju knappast dyka upp nåt i dessa tider när folk blir upppsagda?
arbetsförmedlingen skriver inte in någon som inte kommer dit och skriver in sig.. vilket är svårt när man inte kan ta sig ur sängen, eller när man har en bra dag och tar sig ur den - inte får gå på asfalterade underlag..
Sitter i en jävla knipsits så sett...
Ja du...då ska jag också gnälla lite 
Jag fick livmodercancer och blev opererad för ca 3 månader sen. Värre tyckte jag att det var när provresultaten kom: Det är inte över än..fick reda på att det blir en till operation i April. Det su**er helt enkelt!! Så..nu har jag gnällt färdigt! =)
Men Humlan...hur mkt fick du ta bort?
Har de sagt att dina chanser att bli med barn är borta? Nyfiken för jag har opererats för samma sak nämligen..
