I vått och torrt (del 5)

God kväll! Nu har jag också hittat hit.

Är inne och läser så gott som dagligen men har svårt att skriva på jobbet. Följer ivrigt hur det går för er! Jag är 31 år, förresten.

Passionsblomman - Bra att det händer grejer nu! Min man gjorde också saker ( 2 miljoner, ungefär) i en burk för några veckor sedan. Vi har inte fått svaret ännu, men det är skönt för oss båda att ha det ur världen. Han ville inte prata så ingående om själva proceduren, men vad jag förstod så var det inga problem att träffa rätt. Håller tummarna för honom imorgon, men säg inget till honom!

Ore - Vet hur jobbigt det är att verka tillräckligt glad när kompisar/kollegor berättar att de är gravida. Jag känner mig som en hemsk människa varje gång eftersom jag blir så otroligt avundsjuk. Det går förmodligen inte över förrän man själv har fått sitt barn. Jag hoppas att jag alltid kommer att minnas hur känsligt det är att fråga andra om de "inte ska ha barn snart". Jag får frågan nästan varje vecka och börjar få slut på käcka svar... Kram!

Här kommer ett totalt egoinlägg:

Idag har vi fått veta att mannens simmare inte är några simmare, de är alldeles orörliga. Dessutom ser de inte ut som de ska vilket gör att chansen för att vi ska lyckas på egen hand är väldigt, väldigt liten. Vi har fått remiss för provrörsbefrukning, det blir förmodligen ICSI (spermien förs in direkt i ägget med en tunn nål) eftersom simmarna inte kan ta sig in i ägget på egen hand. Känns skönt att veta men det är förstås lite deppigt också.

Tack för kramarna!

Lanovia: Ja, det borde gå att få till ett barn som har mina och makens gener. I värsta fall är kvaliteten på hans spermier för dålig och måste vi kanske använda donerad sperma istället. Vi ska förstås göra alla försök som går med makens spermier men om det inte lyckas är donerade simmare ett alternativ som vi kan tänka oss.

Ingenjören: Har du varit på UL idag? *Nyfiken*

Ore - Tack! Tror starkt på din taktik att inte vilja bli gravid just nu. Enligt lagen om alltings jä*lighet borde det funka.

Ore - Med just nu menar jag alltså i mars...

Tack för tumhållandet! Det är ungefär 6 månaders kö innan det blir vår tur att få hjälp. Det är inte så lång tid jämfört med Stockholm, jag läste i en annan tråd att landstingskön där är 1,5 år... Skulle vi ha en massa pengar över skulle vi kunna göra behandlingen privat, men kön känns ändå relativt kort. Får se om vi blir för otåliga.

090909 vore ett coolt datum för BF men det är ju kört för vår del. Vi siktar på 101010 istället!

Grattis Hvidis! Härliga besked.

Njaa, den där bilden köper jag inte riktigt... Måste vara någon som har "fixat" den.

Sorry att jag är så tråkig och realistisk.

Blommis - Härligt att ni är igång med utredningen på allvar och att allt ser fint ut, Blommis!

Ore - Låter jobbigt med illamåendet! BM-tipsen brukar ju vara att äta OFTA och att försöka komma ut i friska luften en stund alla dagar. Om det är någon tröst brukar illamåndet betyda att allt är precis som det ska. Du ska se att det blir bättre snart. Kram!

Ore - härligt att du fick se hjärtat på UL. Grattis!

Hej alla tjejer! Visst är det länge sen! Är inne och läser flera ggr i veckan men har sällan tid eller inspiration att skriva... Men jag mår bra, tackar som frågar. .

Vi var ju på läkarbesök kring påsk för att dra igång en provrörsbefruktning pga makens kassa spermier. För att göra en lång historia kort kan jag berätta att maken lämnade ett nytt prov och däri fanns det minsann en massa pigga simmare. Så nu är det friska tag i sänghalmen som gäller igen!

Hvidis - Härligt med sparkar! Vilken vecka är du i?

Blommis - Jösses vad du städar! *imponerad*

Lanovia - Jag tror jag vet hur du känner. Ibland behöver man lite paus från oron och undran över att det inte blir något barn. Försök att inte deppa ihop, det är klart att du kommer att bli mamma en dag! Kram!

Ninnis - Spännande med Pergotime! Är det första gången/cykeln du tar det? Håller tummarna för att det ska sätta sprätt på ägglossningen!

Lanovia - Nej, vi får ingen hjälp nu. Jag har normal ÄL och men normala spermier borde det gå av sig självt förr eller senare. Läkaren tyckte att vi skulle ge det minst 6 månader innan vi söker hjälp igen. Så nu börjar väntan på BIM/BOM igen. Det var nästan lite skönt att ha ställt in sig på att det inte skulle gå på egen hand, då slapp man den jobbiga väntan varje månad...

Maken åt en lång antibiotikakur tidigare i våras vilket antagligen botade en bitestikelinflammation och fick fart på spermierna.

Hvidis - Tur att det finns flera sätt att "få till det" på så att ni inte behöver avstå från det roliga.

Rätt tänkt, Hvidis!

Tack för det, det ska jag hälsa honom!