I vått och torrt (del 5)

Haha, sakta i backarna Ingenjören! Sådär glad vågar jag verkligen inte bli... Det som gör mig oerhört skeptisk är att förra fredagens test är det starkaste... Dagens test är inte alls lika starkt, där måste man verkligen ha fantasi för att se ett streck Om jag nu är gravid borde väl rimligtvis testet vara starkare idag än för en vecka sedan??Ska se om jag kan fota i eftermiddag...Och Ingenjöris, det ÄR ok att klaga! Jag är övertygad om att din man är över huvudet förälskad och attraherad av dig, men kommunikationen måste kanske ökas ibland? *kramar från en martyr till en annan*

Hmm... Det molar liksom "längre in" i tjejmagen än det brukar, ibland "bakåt" också, mot korsryggen. Det "drar" lite i ljumskarna. Bröstvårtorna är ömma, men inte brösten. Urinen är.... gul? Kanske lite mörkare än vanligt?Attans vad svårt det är att beskriva hur det känns!

Ingenjöris:Hoppas du kommer ur deppet. Det är ju snart helg!!!! Då har man mer ork för att rumla runt i sänghalmen Du får göra som jag brukar göra.....skrika "jag vill ha en kram" så mannen måste pinna från datorrummet o in i tvrummet där jag halvligger i soffan det känns så skönt att kramas....mmmmmm

Ingenjören, jag vet inte om detta stämmer för er, men jag vet killar som har sett frun som en "madonna" när hon är gravid. Att hon bär hans barn gör henne lite "helig", vilket kan göra att det då känns konstigt att "besudla" henne. Hon ska bara dyrkas och vördas, inte s*ttas på

Har inte läst där (aja baja), men vet exempel från verkliga livet

Himmel, här kan man ju inte gå in och läsa utan att bara sitt aoch svar ai hivudet :"Jag KÄNNER IGEN MIG!!! och min sambo med för den delen" Ingenjöris, jag vet så vääääl hur du känner det!I själva verket så VET jag att min sambo hela han som person är vad jag själv kallar en "joiner". Alltså, han hakar glatt på och är ett roligt sällskap i alla möjliga sammanhang, och har in sin ungdom varit MYCKET aktiv med allt möjligt ul. MEN när man gräver i det lite, så kanman konstarera att det oftast är andra som liksom drar igång, och han är en folk gärna ringer och vill ha med sig. Så är han med sex också. Det ÄR nog jagsom varit mest "på" redan från början fast då tänkte jag aldrig på det.När jag blev gravid kände jag precis som du, att han aldrig tog i mig osv hormoner och min depression gjorde allt till enenda röra och jag var skör som äggskal. Min sambo var både orolig för mig, för jag mådde så dåligt och rätt "rädd om " mig som gravid. Han kände lite som att inte skulle han vara där och rota, fast det var mest när jag verkligen fått mage och han kunde känna sparkarna...Jag kan fortfarande bli vansinnig över att han är KASS på de små ömhetsbetygelserna på dagtid, sådant som skulle betyda mycket för mig inför sänkammartid och min egen lust.Oc när jag skriker och gråter över det säger han alltid lika korkat förvånad: Men du VET ju att jag älskar dig och JAG vill ju alltid ha sex med dig (typ "det är ju bara att säga till...")och jag har ju den snyggaste tjejen av all...Jävla idiot! Han tror verkligen på den manliga klassikern: Men jag har ju sagt en gång att jag älskar dig, jag säger till om det blir någon skillnad"Det blev nästan lättare sedan när bebben kom och jag verkligen inte ville ha sex.....men sedan var det faktiskt ärligt talat flera ÅR som var riktigt riktigt USLA på den fronten, och det har varit svårt att ens leta rätt på viljan att ens vilja ha lust igen om ni hänger med... Vi, som hade sex flera ggr/dag första året, och skrttade och hade det hur bra som helst, tappade verkligen bort alltihop totalt. Vi har fått börja om helt. Just DÄRFÖR har jag verkligen inte velat blanda in pressen runt ÄL och allt detta också i ett redan lite känsligt och sårbart samliv... Det här är verkligen inte lätta saker, och över livets gång förändras det och går i många faser och perioder.Viktigast är ändå att man berättar hur man känner. Det är okej, även för en man att tappa lusten ibland och man får försöka ta vara på varandra där man är i sina olika faser....Men lätt är det inte!Ninnis: Jag vet så väl hur det är att stå med den dagen 41 alltså, och känna att men nu MÅSTE det ju vara något...För mig kom dag 42 med fucking mens och då blev jag helt domnad inombords minns jag. Tror jag bestämde då att sluta gå och hoppas... man blir ju helt upphängd och nersläppt och så orkar man inte...så jag försöker verkligen skita i alla test och så fram till typ den dagn nu, men det är ju lättare sagt än gjort... HOPPAS du har ett streck till snart!

är det verkligen lönt att ringa B M? De tycker väl bara man ska vänta och se om det händer nåt nästa månad? dessutom hade de telefontid mellan 9-10...jaja, åker hem och inväntar bästisen så länge

mmm....vilken upphetsande mening ingenjöris!