I vått och torrt (del 5)

*som jag kan åka tiiiiill*

Grattis, Hvidisen! Vad underbart att minimuffinsen ligger och tickar med sitt lilla hjärta

Visst är det underbart när saker och ting falelr på plats! Glad för din skull!

För fem år sedan hade jag och min man precis flyttat hem från Oslo. Vi planerade att jag skulle ta tjänstledigt och plugga i tre år, sedan jobba något år innan hus, bröllop och barn.

Nu har jag pluggat färdigt, bytt jobb, jobbat 1,5 år, köpt hus, gift mig och jobbar på barn... Helt enligt planerna alltså!

Det är faktiskt ganska bra för mitt sjukt välplanerade och välorganiserade jag att inse att vissa saker (läs: barn) kan jag faktiskt inte styra över, HUR mycket jag än planerar...

Älskar också överraskningar och spontanitet, men är samtidigt väldigt organiserad och vill gärna vara väl förberedd... Beror nog på vad det gäller, tror jag. Vill nog gärna ha koll på de grundläggande sakerna i livet för att känna trygghet (tex jobb, boende etc), sen kan överraskningarna gärna förgylla den välplanerade tillvaron... Vad konstig man är, egentligen

Maken är inte fullt lika spontan som mig (eller välplanerad heller för den delen...), men han älskar när jag kommer med spontana infall

*blåser snart hem över bron*

Ja, det kan ju faktiskt vara ett tidigt MF. Blöder ganska mycket... Det får jag väl aldrig veta, så nu blir det nya tag

Underbar beskrivning, Hvidis! Låter härligt att vara Hvidis om 5 år (men håll er till relativt trygga länder, lova det!)

Om 5 år... Då är jag 36 år och har förhoppningsvis två barn. Jobbar inom samma bransch, men har kanske en annan tjänst. Jobbar nog deltid, för att ha mer tid med barnen och mannen. Min man jobbar som regionschef inom samma företag som han är nu. Bor nog kvar i huset, som nu är färdigrenoverat och fint. Reser en del med familjen och ser även till att ha egentid i form av träning och annat. Har också börjat rida igen, äntligen. Just det, har en hund också, En grand danois om jag vann kampen, eller en jack russell om min man vann

Heja Ingenjören, härligt att kroppen uppför sig!

Ja, en GPS till mina indianer, tack! Eller kanske ännu bättre, till makens simmare

Usch Lanovia, hoppas du får en bra dag trots allt! Och jag håller såklart tummar och tår för att indianerna är bortkollrade. Jag håller dem gisslan hos mig, ska vi säga så?

Det är helt säkert ingen fara! Vänta och se, det blir kanske inte mer? Om det kommer en blödning, så tycker jag du ska ringa B M. Det behöver ju inte vara något fel oavsett, men det kan ju vara skönt att få det kollat. Stor kram i alla fall!

Har det kommit mer då? Fast det har ju inte gått så lång tid, iofs... Ge det till efter lunch, och ring B M sen. Du får en kram till!