I vått och torrt (del 5)

Jaaa Ronja...
och det kan man ju säga om indianenrna förresten

"Voffö GÖR di på detta viset"?

..."skriker å gaper...voffö då då...????"
*pulsaråssåomkringblandallavitsippornaochkontempleraröverlivet....

nejförfaan! härskaingetblodflyta! *gömmer mig* SYNSINTEEEEEFIIIINSINTEEEEE

Gud vad min lillasyster blev livrädd när jag gjorde vittrorna med full inlevelse därhemma...

"Sluuuuutaaaaa" skrek hon "mammmmaaaaa!"

Jag skrämde henne med gargamel i Smurferna också. Vi bodde i Örebro då och i slottet lyste det i ettenda fönster på kvällen. Där bodde han trodde hon. Det var ju skitkul att påminna om...och när vi istället flyttade til Jämtland, då hade man ju ett helt Storsjöodjur att dra till med när man badade....

hahahahahaha!



Jag är nog ond ändå näralltkommeromkring...

VARFÖR är de så roligt att skrämmas!!!

Jag var nog tvungen att ha LITE hämnd på att man bara hade odrägliga småsyrror som visste preciiiis hur de skulle förstöra allting jämt...

Vi har spökfest på min son skola varje år. Det är föräldraföreningen som ordnar den och sean skrämmer vi föräldrar sk**en ur vår oskyldiga små barn. Det är bland det roligaste på hela året.

I höstas skrev jag sagan som alltid är i ett särskilt hus och så läste jag den lite som en teater, flera barn sa"är det här på riktigt?" med stooora runda ögon och lite darrig röst...

Vinternrasatutblandvårafjällardrivansblommorsmältnerochdöhimlenlerivårensljusakvällarsolenkysserliviskogochsjösnartärsommarnhäripurpurvågorguldbelagdaazurskiftandeeeeeeee...

....nukommerjaginteihågmer....

Ettfyrfaldigtleveförvårenleveden:
HURRA
HURRA
HURRA
HURRA

*hjälper till och lockar så gott jag kan*

Hej!
Sonen har fortfarande nackspärr lill-plutten och jag har ont i magen och väntar på indianerna. idag är det dag 32, det är ett rätt vanligt datum i min brokiga cykel att de gör entré.
Fast det har varit tidigare nu sedan jag slutade på mitt jobb.

Våffeldagen-SJÄLVKLART ska jag göra våfflor!
jag gör dessutom osedvanligt GODA våfflor om jag får säga det själv.

En gång stod jag mitt i natten och gräddade våfflor för brinnande livet åt ett gäng klättrare. En av killarna åt så han skämdesoch alla skrattade men då sa han: "men vad ska jag göra? Du gör godare våfflor än min MAMMA och hon gör jättegoda!"

Gud som vi skrattade då...

Jag tänker alltid på min mormor när det vankas våfflor. Det brukade hon gör och säg"Nä, se nu får vi ha oss lite 11-kaffe och en våffla och pusta lite" så satt vi i bersån och mumsade...åh...lilla mormor....

www.brollopstorget.se/Forum-1-71/m3343412.html

Läste ni förresten det här? Det gjorde jag och kunde inte ens gråta för det är bara för mycket.

Ja jag såg löpsedeln när jag stod på macken härhemma i byn och det var ju hemskt nog, men sen att någon berättar att det är deras nära vänner....och det är ju klart att det är någons vänner...men ändå, det kröp verkligen under skinnet på mig. STACKARS alla!!!

Det värsta med att få ett barn, det är att man har någon man är så rädd om att man restan av livet kommer att leva med en viss oro för man skulle inte stå ut om något hände barnet. Tänk det här parets stackars föräldrar...åh...