I vått och torrt (del 5)

Så det blir nog ett januaribarn om man plussar nu, enligt vad det beräknas till i alla fall...

Eller kanske precis vid årsskiftet????

Hej hej!

Fyller 28 så småningom (kommer inte ihåg vem som undrade, men ändå).

Och jag gifte mig i fjol, och har också fastnat här litet efteråt.

Lycka till på intervjun i em, Ankan!

Ninnis: Alltså, slemhinnorna blir ju rätt så blodfyllda även när man är gravid... Det är väl för att förbereda för ett befruktat ägg som fäster, som de blir blodfyllda!??? Eller har jag fel???

Annars förstår jag rädslan att testa, det är inte skoj med minus... (Eller brist på plus).

Kram Lanovia!

Jag testade med digitalt på BIM+1 och fick gravid som svar...

Fanns inte i min värld att testa med annat än digitalt, jag skulle ha alldeles för mycket funderingar kring tolkningar...

Trist med flyget Hvidis. Fast hinner han vila sig litet innan du kommer hem så kanske det inte är så illa ändå??? Fritt fram att hoppa på honom i hallen sen...

Meeeeen då, någon borde plussa snaaaaart!!!! (Vill gärna ha någon att passa över mitt illamående till...)

Hallåååå!

Blommis: Heja dig, superbra jobbat med viktnedgång och detox och allt. Snart ska du se att det börjar ramla positiva grejer över dig, graviditet och jobb och annat. Det borde det göra i alla fall, vore välförtjänt!!!

Hvidis: Oooh, vilken stor och fin bebismage!!! Mysigt!

Ninnis: Hade ju vart skojigare med ett plus, förstås, men det kommer ju fler gånger. Skönt att indianerna uppför sig bättre i alla fall.

Just idag mår jag inte så illa, tackar som frågar. Inskrivning är 5 maj, kub-test görs 6 maj (privat på annan ort). Tjurar litet just nu, eftersom de sa att jag kunde titta in någon dag i vecka 10-12 och lämna ett blodprov. Och bara för att jag vill veta precis direkt vid testet, så tänkte jag sluta tidigt idag och åka och lämna blodprovet... Men nähä, då slutar alla tidigt där! Suck. Nu måste jag planera in detta i början på nästa vecka istället. Dubbelsuck.

Jaja, ska inte klaga. Ibland när jag tycker att saker verkar jobbiga så hjälper det jättemycket att tänka att "hallå, du är ju faktiskt gravid". Så kommer jag ihåg hur jättemycket jag ville detta, och att jag ska njuta av det till fullo.

Hvidis: De där tankarna med att inte gräva ner sig i joggingbyxeträsket som mamma känner jag igen. Jag vet att jag tänkte på det när jag hälsade på min norska väninna för några år sedan, alla tjejer såg jäkligt snygga och fixade ut, även de med barn.

Gick och funderade på det en liten stund och kom fram till att med snygga skor (helst med litet klack på, gärna stövlar) och med litet smink på kan man se supersnygg ut även om man bara hunnit sätta upp håret i hästsvans och dra på sig ett par bekväma jeans.

En annan guldregel är ju att om man inte tänker gå till frisören och fixa håret så ofta man behöver, så får man fixa det på något annat sätt. Jag ska medvetet skippa slingorna i mitt hår, till förmån för en färg som jag kan färga hemma själv. Mer praktiskt, tror jag, kommer nog ha andra prioriteringar än att sitta 2-3 timmar hos frisören var tionde vecka...

Och så de där praktiska kläderna, som man vet passar när man ska ut på lekplatsen och leka med telningen i halv lervälling - de ska vara kläder man tar på sig för det ändamålet, inte för att ha på sig jämt! Ungefär som att jag bara har träningskläder när jag ska träna.

Vilka inkompetenta läkare ni verkar ha, både ninnis och Celeste! Slarvpellar/slarvpellor!!!

Passionsblomman: Jag har faktiskt lärt mig hur magen ska hanteras vid tävlingar m.m. Nu är det sällan jag är ute på 3-timmarsrundor, men 1,5-2 timmar klarar jag rätt så bra... Allt över det kräver minituös mat-planering. Vet precis vad jag ska äta till frukost, vad jag kan ha i pastasalladen, och hur långt innan loppet jag ska äta den, när jag ska ta en energibar innan loppet och att jag då klarar magen. Vad som händer efteråt är en annan historia...

Tja, nöden har ingen lag. Och för övrigt så är kanske jag och mina polare inte som normala tjejer i det avseendet, toaletter som temporärt byggs upp i skogen brukar vara av det extremt primitiva slaget, bajamaja är ett under av lyx i jämförelse med papplådor eller tunnor med säckar och sits som kanske står litet halv-vingligt så man måste sitta och ta spjärn med benen för att inte hela alltet ska ramla. Ofta är dessa placerade inom ett slags högt "staket" med plast runtom, eller något tält. Tält är värre, konserverar obehaglig doft i högre utsträckning. Hur som helst, efter ett antal år med sånt är man ganska härdad, har vi insett...

Passionis: Hmm, det låter som att svärfar dragit det där med familjesport liiitet väl långt... I min familj så höll båda mina föräldrar på med orientering som unga, men slutade typ när de träffade varandra. Mamma blev litet sugen igen dock, och när min bror ledsnade på fotboll i 10-11 årsåldern och började orientera istället så var hon inte nödbedd. Själv höll jag på med hästar, men behövde litet bättre kondis så jag hängde med på ett antal träningspass, och fastnade. Det var 12-13 år sedan nu.

Men jag har en klubbkompis som sa att det var först när hon var i 9-10-årsåldern som hon började fatta att det där med att åka på orienteringstävlingar inte var vad alla andra familjer gjorde, hela tiden

Igår var jag och lämnade blodprov inför KUB-test, och blev jätteförvånad när de frågade om vi skulle göra ett snabbt UL för att se så att fostrets ålder stämmer... Men jag fick se ett pickande hjärta, helhäftigt!!! Har varit litet extra nojig efter det som hände med Ankans bebis, så det var skönt att se att mitt lilla pyre verkar må bra... Vecka 11+2 idag!!!

Vad jag känner igen mig i det du skriver, jag kände precis likadant. ALLT annat har jag själv kunnat påverka till att få det "som jag vill ha det". Lägg till en massa år då man styrt över att man INTE vill ha barn, och ett missat piller gett ångest...

Med facit i hand så dröjde det ju bara ett halvår innan jag blev gravid, vilket inte är lång tid. Men jag hann med en hel del våndande.

Jag vet inte om jag har samma starka känsla av att allt som händer har en mening. Men jag tror absolut på positivt tänkande, och att svårigheter gör en starkare. Och givetvis ska man vara glad över det man har, vilket inte är litet det...

Ore är hääär!

Har haft väldans mycket att göra på jobbet...

Imorgon har jag KUB-testet, ska bli skoj att se pyret igen. Hjärtat pickade ju så fint förra gången

Oj, blev litet avbruten av telefonen. Har följt era inlägg här...

Löste det sig med hyresbetalningen, Hvidis? Hade Skåne inte varit litet för långt bort för mig hade jag gärna varit med och dansat

Apropå försök, så om bara försök med ÄL-stickor räknas så gjorde jag bara två... Fast jag räknar det som att det funkade på sjätte försöket, för det var det sjätte BIM efter att jag slutade med p-ring som inte blev BOM. Och jag ser ingen anledning att hymla med det, den tiden tog det. Kändes evighetslång, men samtidigt så inser jag att det gick väldigt fort ändå, under "snittet" till och med...

Hejsan hej! Ha rinte hunnit läsa ikapp ordentligt, men KUB-testet igår gick strålande, mitt lilla pyre ser ut att må prima och de korrigerade värdena blev att det gick från sannolikhet 1:1182 för Downs till 1:35719...

Nu måste jag ta reda på vad det är för siffror som jag ska fylla i och skicka iväg innan jag får sluta för dagen, vilket jag måste göra snaaaart...

Kram på er så länge!

Grrr, mina inlägg verkar inte vilja fastna idag... Tredje gången gillt, kanske?

Blommis: Tranbärsjuice ska vara bra mot urinvägsinfektioner!

Ingenjöris: Låter otroligt jobbigt för din syster. Jag har haft det litet liknande som du, men ändå inte. Min syster lämnade en puckad kille, och det framgick då att även om vi fattat att deras förhållande inte varit jättebra, så hade hon ju framgångsrikt mörkat det värsta...

Tror att Ninnis är inne på rätt spår, försök att presentera hennes situation som för henne, som om det inte vore hennes liv det handlade om. Vad skulle hon säga om du hade den situationen som hon har nu?