passionsblomman skrev 2009-03-05 11:58:32 följande:
Ja, är det inte lite märkligt att vi har så himla svårt att prata om de här sakerna? Ta bara det att vi säger OM jag dör....Det är ju typ det anda vi med säkerhet vet ATT vi gör!Får känslan när jgag tar upp det i samtal med folk att de genast tror man är en dysterkvist som bara tänker på döden...(vilket verkligen inte är fallet)
Jag brukar också fundera på det. Vill hellre att man är medveten om och tar med det i beräkningen nu i livet, då tror jag man har mycket vunnet när den dagen kommer och någon nära dör och man ska ta alla beslut. Pratade med en vän som är präst häromdagen och hon berättade att hon brukar fråga sorgehusen om de hade möjlighet att fråga den avlidne vad h*n hade för önskemål. De flesta svarar nej, även om personen i fråga fått besked om att h*n har 2/4/6 mån kvar att leva t ex. Då tycker man att det borde vara ett ganska naturligt samtalsämne, men vi är så stela inför tankarna på döden!
Jag har pratat med min man för ingen av oss vill ligga på en kyrkogård under en sten utan vi vill blir spridda någonstans, och då skulle jag såklart önska att vi blev det på samma ställe! I och med att han är man och 7 år äldre än jag är det gandka rimligt att tro att han kommer dö före mig.
