Lite besviken

Klart du har rätt att bli ledsen. Nära vänner "räknar" man väl mer eller mindre med under dagen. Å nog är det väl så att många inte känner just några fler än brudparet? Synd att hon känner så. Hon har ingen kille eller så som ni kan bjuda med, så hon känner sig mer bekväm då?

Jo, vi bjöd honom också. Grejen är den att hon känner två personer lite löst som kommer närvara, vi känner varandra sen högskoletiden. Jag har alltid uppfattat henne som social så jag blev lite förvånad också.

Jag har varit på bröllop där jag inte känt en kotte tidigare men det blir ju inget mer än vad man gör det till. Fast det är ju hur jag tänker.

Ligger det något annat bakom då? Avundsjuka?

Tyckte kommentaren att du inte skulle hinna umgås med henne var i värsta laget! Man kan ju inte prioritera vissa gäster över andra.

jag vet hur du känner dig. När kompisar tackar nej, och andra med för den delen..så blir man alltid besviken. Att gifta sig och få barn är ju det största som händer i ens liv. Så jag förstår verkligen att det känns då nån avböjer att närvara vid detta av anledningar man inte riktigt håller med om.

Nu är ju bröllop inte straffkommenderingar, som alla måste närvara vid. Men det känns ju ialla fall likväl...=/

Kan av egen erfarenhet säga att missa en nära väns bröllop är det värsta som finns.

Min närmaste väninna träffade sin man genom oss o det var faktiskt jag som kom med förslaget på bröllopsdag. Jag skulle vara tärna o allt var frid o föjd, tills vi upptäckte att jag var gravid. Sen meddelade mamma att det skulle vara släktträff på morfars sida den 19:e. De skulle gifta sig den 19:e o vi var beräknade till den 20:e....vad är oddsen för det här då?? Det hela slutade med att vår son föddes den 18:e, de gifte sig den 19:e o jag valde till slut att gå på släktträffen. Eftersom morfar börjar bli till åren å så.

Kan säga att det grämer mig fortfarande. Önskar att jag kunde vrida tillbaka klockan o alla fall varit med på vigseln o skippat middagen.

Usch nu blir jag tårögd.

Ja, sina känslor kan man ju inte styra över och jag tänker verkligen inte tvinga någon att närvara.

Har också funderat på om det kan ligga något annat bakom för när jag pratade med henne så sa hon nåt i stil med (hon hade då fått inbjudan): "Vad är det som händer borta hos er?" Jag: "ja, vi ska gifta oss. Hon: "varför då?" Jag: "ja, därför att vi älskar varandra".

Till grejen hör också att jag blev orolig över att hon inte fått inbjudan eftersom hon inte hade sagt ett pip (något jag verkligen trodde att hon skulle göra) och hon hörde inte av sig senast osa så jag fick ringa upp dagen efter för att höra att den kommit fram. Och visst visste hon att osa var dagen innan och hon sa själv att hon hade dragit ut på det.

Hon var visst inte så nära när jag tänker efter och så kan det ju vara.

Ja, usch vad jobbigt!

Vi har ett par andra vänner som avvaktat med att svara, med vårt godkännande förstås. Det är nämligen så att de väntar sitt andra barn i början på maj (vi gifter oss 25 april) och deras första barn kom fem veckor för tidigt så de vet inte riktigt hur de ska göra. Hon är redan stor och har det jobbigt och vi gifter oss i en annan stad än vi bor i. De skulle fundera ett varv till men har sagt att de åtminstone vill vara med på vigseln men skippa middagen för de vill verkligen vara med.
Detta har vi naturligtvis förståelse för och de tycker det är jobbigt eftersom de så gärna vill vara med men inget är ju viktigare än deras familj och ofödda barn. Båda två är nära vänner till min blivande eftersom de pluggade tillsammans.

Det känns ju liksom sååååå typiskt. Det har inte hänt ett skit på flera år i vår familj eller umgängeskrets, men förra året skulle minsann allt hända samma helg dessutom. Det måste ju vara lagen om alltings jävlighet.

I feel you girlfriend!
Man blir besviken. Och man känner sig nästan tvungen att be om ursäkt för det. "Allt kan ju inte kretsa kring vårt bröllop, folk har sina egna liv, nu kanske jag är en bridezilla som vill att 2 av mina närmsta vänner ska sätta sina liv åt sidan och komma och vara med mig denna dag etc"
Jaja men det här är ju den viktigaste dagen i mitt liv...

Uppenbarligen delar inte alla den åsikten.
Trist. Men skit i det. Det tänker iallafall jag göra!

Det var verkligen en trist anledning hon gav för att inte komma (om hon inte är folkskygg, men det hade du ju vetat om).

Jag förstår att du är lite ledsen. Det blir ju extra tråkigt i och med att hon inte hörde av sig utan du blev tvungen att ringa. Ett litet "grattis" kunde hon ha kostat på sig.

Du får i alla fall ett toppenbröllop, det är jag säker på!