Knäckt....

Som jag sagt tidigare så tycker jag att du ska lämna honom.
Du mår inte bra och han låter otäckt lik ett ex jag hade.

Starta på nytt! Du förtjänar, och kan få det så mycket bättre med någon annan.

Kram.

En till solskenshistoria:
Jag hade flyttat ifrån mitt ex, men vi träffades vid olika sammanhang ändå.

Det var en varm vårdag, jag satt i en park och mitt ex hade precis gått efter att vi växlat några ord, inte helt trevliga.
Jag satt och tänkte på hur mitt liv skulle bli nu, på hur andra hade det i sina förhållanden.
På hur det skulle vara att vara tillsammans med t ex...han som satt därborta i gräset...
Han frågade efter ett festivalsprogram, jag erbjöd mitt och han kom och satte sig bredvid mig för att läsa.

Nu är jag gift med honom och en underbarare man hade jag aldrig kunnat finna!

Bra skrivet Fjällbruttan!

Jag läste också en bok, nämligen "Ska du säga!" av Thomas Böhm. Där stod det faktiskt svart på vitt att vårt förhållande var dödsdömt. Jag ville förstås inte tro på det först, men när vi sedan äntligen gick till en familjerådgivare och han ganska snabbt konstaterade hur det var fatt och ställde sig helt på min sida så började jag äntligen fatta.
Där hos familjerådgivaren så kunde mitt ex inte skylla på mig längre, han fick veta att det faktiskt var hans eget val och hans eget fel att han betedde sig som han gjorde. Nu tror jag inte att han tog åt sig av det, men det gjorde jag!

Han är inte ditt ansvar. Låt honom inte lägga all skuld på dig utan minns istället vem som har drivit dig till detta!
Just det, det har han gjort, alltså är det hans eget fel att han är ledsen idag.
Kram och lycka till, det kommer att bli så mycket bättre.

Det är bra att sörja en stund, rensa ut alltihop.
En stor kram från mig med, du är jättestark som tar dig ur det här.