Knäckt....

Ja det har hållt på länge, det är som en dålig följetång. Har en tråd här om att flytta isär. Vilket vi gjorde men det blir inte bättre. Han ger mig inte den tid jag behöver utan stressar och pressar mig. Han har betett sig dåligt och nu har han vänt det emot mig, att det är jag som beter mig dåligt och det kanske jag gör, jag vet inte. Men jag tycker bara att jag försöker vända ut och in på mig själv för att behaga honom.

Men nu orkar jag inte ta mer skit, så kanske därför han känner att jag inte anstränger mig.

Joji - du är så otäckt nära sanningen. Det där lilla kornet av självförtroende finns nog kvar men för hur länge om jag inte får kraft att bryta! Jag försummar mig själv, min familj och mina vänner just nu. Jag skäms inför dem, så då väljer jag att inte höra av mig men jag vill inte förlora mina vänner! Jag vill bli glad igen. Resa iväg, åka och hälsa på vänner,bara ut och ha kul, känna att livet leker igen. Känna att jag är värdefull!

BT - nej vi har inga bröllopsplaner, tyckte bara att det här var en trevlig sida med trevliga människor som tar sig tid att svara på andras inlägg Jag har varit och pratat med en kurator men vet inte om det hjälpte så mycket. Han vägrar att följa med på gemensam rådgivning. Vi har inga barn men han har hela tiden stressat på mig att vi ska skaffa, då han vill det.

Aleta - igen tack för att du svarar. Önskar kraften till att avsluta detta kommer nu!

Oh tack för den lilla solskenshistorien, sånt som bara händer i filmer annars. Det vore toppen om det kunde hända mig också!

Jag är annars lite av en expert på att linda in saker och ting, vilket gör det jobbigare för mig själv. Om jag skriver att jag inte orkar mer eller helt enkelt slutar att svara på mail så drösar tonvis med mail in, till en början fina, sen desperata och sen med hårda ord och tomma hot, framför allt om att vara otrogen och sen samtal som kan vara i timmar. osv osv osv

Som sagt, svår att göra nöjd.

Oh wow Aleta, på dina inlägg tidigare så verkar du vara väl värd den där solskenshistorien!! Glad för din skull

Då finns det hopp hihi!

Inte skrämmer utan hot om att träffa andra, det finns ju så många därute som vill ha honom. Suck herregud, så barnsligt liksom.

Haha tack Passionsblomman!

Celeste97 - det är precis vad jag vill göra. Har sån ångest nu då han vill bestämma om våra lägenheter och framtid osv. Stress och press hela hela tiden och jag som på min sida försöker linda in det svåra men då fattar han ju inte. Han kan bara inte låta allt vara för en tid, han kan inte låta saker och ting lugna sig. Usch är så rädd för hur det kommer att bli.

Ja alla stöttar mig men dem senaste veckorna har jag inte pratat så mycket med dem. De tycker jag ska dumpa eftersom jag mår som jag gör och jag skäms eftersom jag fortfarande träffar honom. Att jag inte kan säga ifrån.

Just nu skulle jag gärna ta en liten resa. Bara för att komma bort ett tag!

Jag har lyckats att flytta ifrån honom men blir liksom inte fri ändå..jag springer dit så fort han ropar osv även om jag inte vill, bara för att det inte ska bli tjabb och så blir det tjabb ändå när han märker jag inte är på g. Och så är det igång.