Är det för att du inte vill såra honom som du inte vågar säga ifrån ordentligt?
För du verkar ändå vara på det klara med att du vill ha distans från honom, litet tid ifrån honom vilket han inte verkar vilja ge dig?
Det är ju snällt av dig att inte vilja såra honom, men han sårar ju dig konstant...
Se till att DU får det DU behöver nu. Tid, utrymme eller något annat. Har du råd med det tycker jag att du ska ta en resa, se om du kan hitta någon kompis som kan följa med...
En närstående till mig var i ett väldigt destruktivt förhållande, visst våld var inblandat och detta ledde till polisanmälan. Att hela tiden skylla sitt eget dåliga beteende på någon annans beteende är ett drag som är ganska typiskt hos psykopater, fick min närstående veta...
Så bryt upp, så vänligt du kan men med bestämdhet!
Jag tycker du ska sluta fundera över vad mer du borde gjort? Det kanske är så "enkelt" som att allt du kan ge inte är det han behöver. Och tvärtom. Man kan inte anpassa sig hur mycket som helst.
Du kväver dig själv om du försöker vara honom till lags så pass mycket. Och det mår inget förhållande bra av...
Om du är modig nog att ta det avgörande steget, och kräva att ni klipper banden mellan er totalt och för gott, så tror jag att ni båda kommer må bättre av det, efter ett litet tag.
Håller med passionsblomman, du verkar ha en väldig styrka inom dig...
Så den dag du bestämmer dig för att "nu är det nog, nu tar jag inte mer skit från honom, nu ger jag upp det här" så kommer du ha nytta av den styrkan!
Vore det inte ganska härligt att säga ifrån till honom, bestämt, och sedan ge dig ut på en lång promenad i vårsolen och bara njuta av att ditt nya liv precis börjar...?
Härligt att höra att du vågade bryta med honom!
Det gör jätteont i början, men om du ändå känner dig nöjd så är jag helt övertygad om att du har tagit rätt beslut!
Heja dig!
