Knäckt....

Tack alla för era inlägg, det betyder otroligt mycket.

Ore - ja jag vill inte såra honom men han säger ju hela tiden ändå att han är sårad så det gör ju egentligen ingen skillnad.

Hammerman1 - ja sista tiden så är allt mitt fel, allt dumt han säger är en påföljd av mina fel och brister. Han har redan glömt vad som fick mig att må dåligt i första skedet. Han tycker han har ansträngt sig tillräckligt. Visst han kan be om ursäkt när han sagt nåt dumt men ord sårar som sagt. Han vill diskutera hela tiden och kan hålla på i timtal och älta!

Passionsblomman - jag bor nu i en egen lägenhet som han vill jag ska säga upp nu. Men du har rätt och jag har insett det nu, jag måste sätta stopp. Han kommer bara att fortsätta annars och jag jamsa med. Efter såna här gräl så vill han att jag ska komma dit och säga vad jag ska göra för att det ska bli bra, hur jag ska bete mig bättre och ibland vet jag bara inte vad jag ska svara. Hur fan kan jag vara annorlunda liksom?? Jag vet inte...Jag tycker faktiskt inte att jag är en dålig människa. Jag har i stort sett aldrig höjt rösten mot honom eller svurit åt honom osv.

Stressadbride2b - mitt problem är nog att jag är väldigt luddig. Men jag förstår ju själv att jag måste ta tjuren vid hornen och säga tydligt vad jag menar!

Ja jag vet ju detta egentligen! Vi har ju haft 100 såna här diskussioner!

Det är alltid jag som framstår som svikare, som lögnare, som kommer med mitt skitsnack. Jag vet ju att detta inte stämmer! Men det är väl klart att jag känner mig som en dålig människa, hur kul är det att höra att man gör en annan människa djupt deprimerad och att man tar dennes energi.

Jag säger inte att jag är perfekt eller så men jag tycker att jag anstränger mig, jag tycker jag har gjort allt för honom men det är klart att jag grubblar på vad mer jag kunde ha gjort.

Samtidigt så är jag otroligt arg över hur jag har blivit, en mespropp som bara tar detta fast det bubblar av ilska inuti.

Kluven är bara förnamnet! Jag måste sluta tycka synd om mig själv, det är bara jag som kan få mitt liv tillbaka i rätt spår!

Men det är skönt att skriva av sig!

Jag känner mig faktiskt kvävd men har inte vågat säga det högt förrut, fast nu skriver jag det istället.

Och jag umgås betydligt mindre med mina kompisar nu och jag vet inte hur många gånger jag har avbokat planer för hans skull eller hittat på dåliga ursäkter för att slippa. Jag hör ju hur illa det låter.

Tack alla ni är fantastiska!

Nu ska jag ut i friska luften en stund och hämta kraft och energi!

Återkommer...

Än en gång tack för all pepp!

Ja vad ska jag säga...
Det blev en lugn diskussion som inte varade i evighet och jag var bara lättad att vi inte bråkade så jag lät allt bero, jag har köpt mig lite tid och skjutit upp det oundvikliga, vet att det inte var särskilt smart...

Jag är så ledsen, så ledsen...
Jag trodde att vi hade kommit överens om att ta det lugnt och inte stressa varandra men nu ställer han helt plötsligt ultimatum. Att jag ska säga upp min lägenhet och flytta tillbaka annars får det va och jag kan bara inte göra det. Och han tycker han bara har dansat efter min pipa hela tiden och tycker att jag nån gång kan göra som han vill utan att säga nej hela tiden. Det är så mycket mer som jag inte ens kan skriva här. Men nu tycker han det är nog. Och jag bara ifrågasätter mig själv hela tiden, kunde jag ha gjort annorlunda från första början, borde jag vika mig...
Samtidigt vet jag innerst inne eller jag tror det iaf att han inte är den rätte för mig längre.
Jag funderar på om jag kommer att bli lycklig igen om det finns någon att älska för mig där ute och som älskar mig, på lika villkor.
Det gör så ont...

Passionsblomman - ett stort tack! Jag vill bli fri och jag vet att det borde ha varit nog för länge sen. Jag blir inte klok på mig själv för att jag inte kunnat bli förbannad och säga ifrån! Jag vill inget hellre än att börja leva mitt liv igen och bara vara glad.

LB5 - Ja jag måste hitta mig själv igen innan jag kan starta en ny resa tillsammans med någon annan och det kan nog ta sin lilla tid men då får det göra det. Ja jag har vänner och familj som stöttar mig men jag har inte velat tynga dem med detta på länge nu, känner mig så dum men jag vet att dem finns där.

Jag har nu varit ärlig och sagt att jag är osäker och tänker behålla min lägenhet och han blev så ledsen och det värker i mig av dåligt samvete.

Tack Aleta!

Tack så hemskt mycket dfk!

Det värmde mig otroligt mycket denna kyliga fredag och jag ska vårda den ömt och använda den när jag behöver det där lilla extra.

giz83 - ett stort tack för dina peppande ord, ska verkligen försöka att göra detta !

Bustroll - ska lyssna på den ikväll när jag kommer hem

Övrigt: Tack alla, ni är fantastiska, jag är så glad över att ni bryr er! Att ni peppar, att ni skriver om era egna erfarenheter. Det värmer och betyder mycket för mig!

Kram på er.

Jag har gjort det! Jag har brytit! Jag har stått på mig! Jag har låtit bli att svara på samtal o sms som har regnat in, det har varit oerhört svårt. Jag bad honom låta bli att höra av sig men gjorde det ändå så det har varit tuffa dagar men verkar som att det lugnat ner sig nu. Jag har fått lugn o ro senaste dygnet. Men idag är det jobbigt, känns som mitt hjärta gått itu o tårarna rinner. Kan inte fatta att det skulle sluta så här, kan inte fatta jag har stått på mig! Det gör så ont nu men ändå är jag nöjd att jag för första gången stått på mig.

Usch det gör så fruktansvärt ont i hjärtat och jag är så ledsen. Det känns som att nu när han givit mig andrum så är det jag som rasar, jag var så stark innan när han var svag. Just nu känns det som att jag bara vill ringa eller smsa eller maila men gör det inte eftsom jag vet att det inte gynnar mig och inte honom heller för den delen.

Just nu känns det som om jag aldrig kommer att bli glad igen. Känner mig så patetiskt som tycker så synd om mig själv.

Ja jag har faktiskt balkong och jag ska snart åka iväg och köpa lite möbler och blommor till den, då jag har sol hela dan där

Jag är fruktansvärt orolig i magen men gör mitt bästa för att tänka på annat men det är inte lätt, tankarna mal hela tiden, på honom, på vad som har varit, på vad som nu kommer att hända, hur det kommer att bli att va själv...

Men som sagt, idag ska jag bara försöka sysselsätta mig.

Kram på er!

Tack Fjällbruttan! Va skönt att läsa dina ord. Jag ska vara stark och fixa det här.

Jag vet att jag har min del i den här soppan också och jag vet vad jag borde ha gjort annorlunda från allra första början men börjar jag tänka i dem banorna så blir jag galen!

Ska försöka att njuta av de ensamma stunderna där jag kan göra precis som jag vill och förhoppningsvis varar inte dem ensamma stunderna i evighet. Jag har, tro det el ej, ett stort behov att få va lite själv ibland, då jag tycker det är skönt, man hämtar liksom energi från sig själv. Och jag hoppas jag kan skapa lite ny energi framöver.

Jag ska ta hand om mina vänner som jag har försummat, då dem har tagit underbar hand om mig de senaste dagarna. Jag har underbara vänner och en underbar familj, utan dem så hade jag aldrig fixat det här.

Och ni som finns här som skrivit stöttande ord, som skrivit om era egna erfarenheter, ni är också underbara.

Idag har jag suttit och solat på min balkong och druckit kaffe och ätit choklad och det var så skönt och jag kände mig faktiskt glad =)

Fattar att humör och känslor kommer att gå upp och ner ett tag men ville bara skriva nåt positivt och glatt för en gångs skull.

I´m back!

Det går sakta framåt men jag mår ok. Om 2 dar åker jag på en minisemester helt själv , ska bli helt underbart.

Annars funderar jag mycket, vet att han vill göra allt för mig men jag tvekar ändå. Jag vill bara vara ego, vilket jag är också just nu

Hoppas ni alla mår bra!