Vem ska leda mig?!
Hela vitsen med symboliken runt brudöverlömning faller väl samman om det inte är din (symboliske) förmyndare som överlämnar dig?
När sonen gifter sig kan du dock överlämna honom i din roll som åtminstone tidigare förmyndare.
Inlägg från: didis
|
-
-
Vad eftersöks då?
Att även andra än brudparet skall få sin stund i rampljuset?
Om man vill visa sina barn (sin son i det här fallet)att de betyder något så finns det 1000 sätt att göra det på utan att för den sakens skull bli överlämnad av honom. Tex kan han ingå i brudföljet på brudens eller brudgummens sida.
Eller är det bara en princip - jag SKALL blir överlämnad av någon men det spelar inte så stor roll vem, bara jag inte går in med min älskade?
shakynose skrev 2009-03-24 08:00:30 följande:Ponera att det inte är den symboliken som eftersöks! -
Bra skrivet! Jag håller med, som vanligt!
passionsblomman skrev 2009-03-24 15:30:31 följande:TS om du är gammal nog att ha fostrat en son som själv är 24 år vid det här laget OCH har fattat beslutet att gifta dig förut och även det stora beslutet att lämna det förhålandet, och nu mött en man du anser värd att gifta dig med. Tycker du inte själv att du är vuxen nog att inte behöva ledas överhuvudtaget?Jag vill inte låta respektlös, men det där förstår jag faktiskt inte alls. Det känns helkonstigt att tänka sig in i en liknande situation. Var stolt över den vuxna självständiga kvinna du är istället och stå vid sidan av mannen i ditt liv den dagen ni blir man och hustru.Om han inte ens varit med under så lång tid av ditt liv, borde han väl få så många av ögonblicken som möjligt nu. Din son passar mycket bättre som tärna eller marskalk -efterson du nu faktiskt frågade.Inte minst av respekt för kyrkans hållning i frågan om hur man i Sverige ser på vigseln och ritualerna runt den. -
Hmm, jag hade inte sett tilläggen i trådhuvudet. Jag hade personligen inte känt mig bekväm med att maken frågat NÅGON (mina föräldrar eller barn kvittar lika) om de godkände vårt bröllop.
Nyfiken fråga - vad hade du gjort om din son sagt nej? Hade du respekterat det eller "kört över" honom? Om du inte hade respekterat ett nej och låtit bli att gifta dig så är ju frågan meningslös. Och varför ställa en fråga om man ändå inte bryr sig om svaret? *brydd* -
Nej det är ingen sanning men du tar knappast på dig en mus-i-kant-kjol när du söker ett seriöst jobb heller, eller hur?
Du vet att risken är att arbetsgivaren tolkar din klädsel fel och inte uppskattar den (även om hon/han sannolikt inte tror du är prostituerad).
Tindragull skrev 2009-03-25 15:28:03 följande:Många förknippar kjolar som slutar ovanför knäna med horeri, men det betyder inte att det är en sanning det heller...