Vem ska leda mig?!

TS om du är gammal nog att ha fostrat en son som själv är 24 år vid det här laget OCH har fattat beslutet att gifta dig förut och även det stora beslutet att lämna det förhålandet, och nu mött en man du anser värd att gifta dig med. Tycker du inte själv att du är vuxen nog att inte behöva ledas överhuvudtaget?

Jag vill inte låta respektlös, men det där förstår jag faktiskt inte alls. Det känns helkonstigt att tänka sig in i en liknande situation. Var stolt över den vuxna självständiga kvinna du är istället och stå vid sidan av mannen i ditt liv den dagen ni blir man och hustru.

Om han inte ens varit med under så lång tid av ditt liv, borde han väl få så många av ögonblicken som möjligt nu. Din son passar mycket bättre som tärna eller marskalk -efterson du nu faktiskt frågade.

Inte minst av respekt för kyrkans hållning i frågan om hur man i Sverige ser på vigseln och ritualerna runt den.

Varför är det i tråd ut och tråd in alltid någon som ropa "påhopp" så fort alla inte tycker likadant, håller med, eller bara hejjar på?

Man kan väl ha frågor runt olika åsikter och åsikter för egen del och prata om dem, diskutera dem och argumentera och bolla utan att någon jämt och ständigt måste tycka att det är kränkande eller elakt eller vad det nu är.

Jag tycker det skulle bli otroligt menlöst om man inte kunde diskutera saker!

Flera av mina närmsta vänner diskuterar jag MYCKET med och vi är inte alls alltid överens. Men vi utvecklas i tanken av att föra våra dialoger.

Vad gäller de andra tilläggen TS tycker jag bara det blir ännu konstigare och känns hur främmande som helst för mig personligen...
Har din man frågat din SON om han får gifta sig med dig??? Det är helt obegripligt i min värld och gör mig väldigt nyfiken på hur han resonerade när han gjorde det. Du får gärna berätta mer om detta, för jag står som en fågelholk och har aldrig i dagens Sverige hört ett liknande exempel.

Nej det tror jag inte. Jag tror de flesta "nya" blir jätteförvånade att inte alla bara säger "åååå vad fint", och att det tillråga på allt finns de som tillochmed tycker riktigt illa om hela "leda och överlämna -idén"
De som ställer frågan har inte hunnit upptäcka att det är en viktig fråga för många och är främmande för tanken att detta faktiskt visst angår andra än dem som väljer att ledas eller överlämnas.

Har man dessutom en fin bild framför sig som man drömmer om att förverkliga, blir det känsligt att någon annan tycker att det är en riktigt saggig idé och inte alls fint.

Jag tror det är därför det blir så upprört.

fast just den här gången känns det väldigt samlat och lugnt får jag säga.

hihi, få har varit i hetluften som du så länge...

Hjälper det om jag vägrar komma med din bukett också???

Hihihihi!

jag kommer i lugnande syfte och ser till att du andas och ger dig en lagom örfil om du verkar hålla på att bli hysterisk....

Jag kommer oavsett att lipa om jag känner mig själv rätt.

Dert är väl precis i det som faran ligger, att man lever i självklarheter, som man tar så för givet att man kan kosta på sig lite gulliga saker som man tycker ser fint ut, och strunta i vad de har för historia.

Det verkar länge sedan nu människor offrade livet för rösträtt och andra självklarheter. Att kvinnan skulle bli myndig och äga bestämmanderätt över sitt egna liv, det är dock inte så länge sedan!

Ta bara Amalia , polkagrisgumman i Gränna, som stred för att få rätten att själv driva företag-det fick kvinnor inte ha nämligen, och så själv behålla pengarna. Hon blev änka väldigt ung och försörjde sig och sina barn och blev ju för tusan den som gjorde hekla den staden rödvitrandig och mintdoftande!

Om hon bara funit sig i vad "man " fick och borde, hade faktiskt den delaen av Sverige sett annorlunda ut. Och hon är EN kvinna! Tror du hon tyckt det var gulligt/rörande respektfullt mot pappa eller vad för något som helst om hon gift om sig och den mannen hade frågat sonen om de fick gifta sig och sonen skulle lett henne fram till altaret?

Det tror inte jag.

Hon skulle antagligen inte alls vara road av att moderna tidens kvinnor börjat med något som inte ens förekom då.
jag gissar att hon skulle skaka på huvudet och säga "dumheter"

PUSS!

Jag kan inte hjälpa att varje gång jag ser trådtiteln lysa blå i listan och läser den poppar svaret upp: -"ingen, vet du inte vart du ska?"

jag har så otrolligt svårt -som mamma till en egen son- varför rn vuxen kvinna vill bli ledd av sin son och varför mannen frågar sonen om det är ok med giftermål. Det känns som om sonen hade ngt slags förmyndarskap och jag har aldrig hört talas om den är varianten i sverige på 2000-talet, så jag är ärligt nyfiken tankebanorna och traditionerna i ts familj som leder till den här frågeställningen.

var är TS?

Jovisst för tusan!*vart la jag den där pompomen nu då....letar*
Joho, jag kan daska liv i dig igen ifall du tuppar av.

(jag tror nog alla vet vart de ska, jag bara sa vad som kommeer upp i min skalle när jag läser just meningen"vem ska leda mig?"

det låter så vilset och hjälplöst där i trådlistan...

Ja själva den frågan som tråden startar med låter ju lätt som att man inte vet riktigt vart man ska och hur man ska ta sig dit , det känns så främmande från en vuxen kvinna... jag menar inte att raljera, men kan inte hjälpa att jag undrar varifrån behovet eller önskan kommer.

Nä, merparten av både män och kvinnor i hela världen ser nog rätt tydligt att systemet i sverige där man får BETALT för att vara hemma med sina barn, inte liknar något de någonsin hört talas om förut. Så risken att de skulle tycka att vi verkar förtryckta är sannolikt minimal.

En och annan skulle nog gärna vilja ha det likadant om de kunde.
Vår föräldraförsäkring är väl ett exempel där vårt land är ett föredöme?

Jag håller inte med om att handlingen är densamma. De länder där kvinnor inte får studera/jobba och överhuvudtaget vara ute i samhället-det är ju ofta där de överlämnas också, lär antagligen avundas oss utbildning och jobb, egna pengar och rösträtt osv och att vi dessutom kan pausa i jobbet och med betalning vara hemma med våra barn.

Att vi förutom det dessutom väljer om och isåfall vilken man vi vill ha vid vår sida och att han tillråga på allt inte ens får "fostra" oss genom att slåss, tror jag sskulle göra rätt många förvånade minst sagt , om de ens hade möjligheten att få veta.

Exakt hur länge tycker du att man ska ha råd att vara hemmma då, för att ha moralisk rätt att "skaffa" barn?

Nu tassar du ut på ganska hal is tror jag...

Vem som borde skaffa barn och inte, det ska man ta det rätt piano med att tycka om.

På rosa moln skrev 2009-03-30 21:02:53 följande:

Jag tro nog de flesta knaprar med dagarna så gott det går, men den stora massan (om man i lilla Sverige kan tala om den) har väldigt sällan råd att vara hemma så mkt längre än ett-ett och etthalvt år.Det handlar för den flesta mer om hur man kan pussla ihop det än om jur länge man skulle vilja vara hemma.

Det låter lätt som moraliserande över andra att säga att "man inte borde skaffa" hit och dit.
Det har förresten i alla tider varit låginkomsttagare som fött flest barn, och fnysts har det också gjort i alla tider över hur de okontrollerar ynglar av sig.

På rosa moln skrev 2009-03-30 21:27:43 följande: