Vem ska leda mig?!

Mitt intryck är att de som vill bli inledda av sin pappa (eller annan person) är mer intresserade av bröllopets sentimentalitet (det är en sådan fin gest mfl liknande förklaringar under de åren jag har varit på BT) än manifestation av kärleken till mannen de ska gifta sig med. De som vill gå in med sin blivande man betonar ofta kärleken till mannen och att de väljer varandra som medvandrare i livet mfl liknande förklaringar. Mitt intryck blir att de verkar mer självständiga än de som vill ledas fram till altaret av sin pappa som ger mig intrycket att de verkar ha svårt att lämna sin familj och ibland verkar det nästintill ångestfyllt .

Ni andra som följt dessa trådar över tid, vilka är era intryck?

Kanske för att brudgummarna ser symboliken och inte ställer upp på den om det innebär att det är de själva som ska ledas och överlämnas? De förstår säkerligen att ?man kan liksom inte själv som sändare bestämma att sköldpadda betyder leverpastej och bli förbannad på att mottagaren tror att man menar ett djur med skal? (för att citera en tidigare brudöverlämningsdebattör om varför förslagen om att symboliken och innebörden i brudöverlämning kan betyda det man själv vill).