Vem ska leda mig?!
Jag anser att man inte ska lägga mer värderingar i en handling, än där verkligen är.
Var och en blir lycklig på sin tro och så länge det faktiskt inte handlar om att någon blir överlämnad som i betydelsen bortgift, så förstår jag verkligen inte problemet. Ingen tar heller skada av den handlingen så jag fattar inte alls vargör det måste bli sånt liv...
Denna trångsynthet är förbluffande.
Är själv väldigt för jämställdhet, men det där har inte med jämställdhet att göra längre. Vi lever i 2009. Saker och ting förändras och en sak som betydde förtryck o.s.v. förr behöver ju inte göra det nu.
"Sanningar" och seder ändras hela tiden och det är bara att hänga med. Sen hur man själv vill göra bestämmer man ju själv.
Och ja, min pappa ska gå med mig. Han överlämnar mig dock inte, för det steget har jag tagit för länge sedan och varit självständig & klarat mig själv sedan tonåren. Pappsen blir bara ett trevligt sällskap att gå med fram till min m2b.
Finns ingen speciell anledning till det. Vi vill bara ha det så.