• J D

    Är helt förvirrad , vad ska jag göra(lååååång)?

    Jag tänker bara säga en sak och det är att du vet hur det är att ha en missbrukande förälder och vilken skada det gör på en. Utsätt inte dina barn för det! De kanske tycker om honom men missbruk sätter spår som inte är lätta att upptäcka. För mig finns det bara ett svar och även om det låter svartvitt så är det att du måste lämna honom för dina barns skull.


    Man kan inte förändra en alkoholist genom att vara kvar i förhållandet och ställa ulitmatum. Det behövs professionel hjälp efter personlig insikt och den insikten kommer oftast inte förrän allt raserats. Det är fruktansvärt men för att hjälpa honom måste du lämna honom. 

  • J D

     


    Here we go again skrev 2009-04-02 10:40:07 följande:
    Om det ska vara till någon tröst så "skärper" han sig när barnen är hemma:(De märker som tur är inte av detta mer än kanske anar att jag är ledsen...Alltid ngt iaf.Men grannar lär ju höra när han gapar:((

    Barn märker mer än man tror, jag lovar dig det. Man märker om mamma är ledsen och tom och när man snart är klar med gymnasiet klarar man av att lägga ihop saker. Om de inte vet så är det bara en tidsfråga och du vill inte utsätta dem för det, eller hur?

  • J D

     


    Here we go again skrev 2009-04-02 11:06:50 följande:
    Är det någon här som tycker att det är en bra idé att visa denna tråd till honom ??Bara för att han ska se hur dåligt jag mår och hur utomståendeuppfattar vår situation.Kanske det hjälper honom till att söka hjälp?Är rädd att han ska gå helt under då jag vet att han har tidigare i loivet burit på självmordstankar.Detta har han berättat precis i början då vi träffades.Han var i en djup depression med alkohol involverat men enl honom själv tog han sig ur det och var "alkoholfri" efter det

    Nej, för om du stannar kanske det gör saken värre. Du behöver inga bevis eller förklaringar mer än att han är sjuk i alkoholism och du måste göra dig fri från medberoendet. Du kan inte rädda honom från självmordstankar heller. Det är inte ditt fel om han tar livet av sig och du kan inte rädda honom om han vill ta sitt liv. Det är fruktansvärt att känna sig hjälplös men tyvärr är det så det är.

  • J D

    Fantastiskt bra av dig! Håll ut, stäng av mobilen som flera här föreslår. Kanske åk iväg ngnstans utomlands om du kan ta ledigt från jobbet. Distansiera dig! Du har redan klarat det jobbigaste nu gäller det bara att stå ut och du kommer att klara det!

    Kramar

  • J D

     


    Here we go again skrev 2009-04-05 11:11:50 följande:
    Hej alla,Ni är helt underbara , vet inte vad som hade hänt om jag inte fått skriva med er:((.Skjutsade precis min syster till flygbussen, kändes som att hjärtat brast en gång till när min fantastiska underbara älskade syster åkte!!!Jag fryser, gråter och känner mig allmänt paralyserad!!Han har inte hört av sig ngt idag men allt han gör börajar att kännas som taktik fr hans sida! Jag har ju förstört allt för HONOM!!Ändå saknar varenda fiber i kroppen på mig honom!!!Är helt rödgråten och svullen i ansiktet , vill kanske går och träna men är rädd att jag kommer att bryta ihop !! Gymmet var ju ett ställe vi oftast gick tillsammans till.Vet/hoppas på att allt vänder sig men är sååå J...A enländigt förkrossad nu!!!Tack för att ni orkar att läsa och orkar att ge mig goda råd för jag är heeeelt vilsen och opålitlig just nu!!

    Dina reaktioner är helt förståeliga! Mardrömsdygnet nu men du kommer att klara det! Du kanske kan träna lite hemma eller gå ut och springa/ ta en promenad med musik i öronen så du inte hör dina tankar?


    Du kan vara säker på att det han gör är taktik, han är manipulativ, det vet du ju! En dag i taget, du kommer att fixa det! Och kom ihåg: du har inte förstört ngt för honom, det du gör nu är att hjälpa honom! Du bryter för er bådas skull. Han kan inte inse det eftersom han är sjuk- förvänta dig därför ingen insikt alls från hans sida!

    Allt kommer att bli bra, men det kommer att ta tid.

Svar på tråden Är helt förvirrad , vad ska jag göra(lååååång)?