Är helt förvirrad , vad ska jag göra(lååååång)?

LÄMNA HONOM!!! Tro mig, jag har själv varit i ett missbruksförhållande. Du kommer må mycket bättre sen! Varför ska du och dina barn må dåligt för att han har problem? Koncentrera dig på dig själv och dina barn. Det där med missbruk av olika slag, blir sällan bättre. I bästa fall kan du, om du lämnar honom, få honom att vakna upp och ta tag i sina problem, UTAN DIG. Det kan bli som en väckarklocka för honom liksom. Då kan du i alla fall glädja dig åt det, att du på så vis "räddade" honom, utan att själv utplånas på kuppen. Har inte läst alla inlägg här, men om jag förstår saken rätt så är dina barn väldigt förtjust i honom? Å andra sidan kan man fråga sig hur bra förebild han är för dina barn med sitt missbruk... Jag vet att det är ett svårt och komplext problem, men du måste ta dig ur detta förhållande på något sätt. Jag vet att det gör ont, särskilt när man älskar, men rannsaka dig själv, titta längst in i hjärtat. Älskar du den här personen som han är nu? Kanske är det detta som är hans verkliga jag? Ibörjan av alla förhållande är allt toppen och man visar bara sina bästa sidor. Sedan hinner sanningen ikapp en och det är dags att bekänna färg. Det är då man VERKLIGEN lär känna varandra. Är inte du och dina barn värt nånting bättre? Många kramar till dig!

BLEV SÅ GLAD att läsa att du lämnat honom!!!
Känner dock en viss oro när jag läser de senaste inläggen. Eftersom jag själv varit där så vet jag vad du går igenom.
Mitt XX ringde också, försökte träffa mig, berättade att han tagit tag i sina problem, slutat dricka, slutat med allt, gick till psykolog (som det visade sig senare skrev ut tabletter till honom som ersatte hans tidigare missbruk), osv, osv.
Han sa t.o.m att läkaren sagt att han behövde mitt stöd för att ta sig igenom detta. Det är väldigt lätt att man faller till föga, men DET ÄR EN BLUFF, TAKTIK, KALLA DET VAD DU VILL!!!
TA INTE TILLBAKA HONOM!!!!!
När jag inte föll till föga för mitt XX (tack vara syskon o vänner runtomkring) så bytte han taktik efter ett tag. Började förfölja mig, ilskna till, iscensastte ett självmord när jag kom för att hämta mina saker osv. osv. När han fick ett "epilepsianfall" som hans familj kallade det och blev inlagd på sjukhus ringde hans föräldrar och sa att det var MITT fel att detta utlöstes, eftersom jag försatt honom i en sån svår och pressande situation...Att han slagit och förödmjukat mig i flera år, missbrukat, avskurit mig från mina vänner och min familj det räknades inte som nåt allvarligt eller att jag varit i en pressad situation?!?! DÅ rännde det för mig och jag sa ifrån på skarpen. Sen klippte jag helt och hållet. Efter ett par veckor var han tillbak i sitt missbruk, sju resor värre, miste sitt jobb så småningom, hittade andra unga, mjuka, lättmanipulerade tjejer som han försörde och, VET DU VAD, jag BESTÄMDE MIG för att det var INTE MITT PROBLEM!!! Han hade chans att förbättra sitt liv med mig, jag gav honom hjälp, stöd och flera av mina bästa år. Det räcker.
KLIPP KONTAKTEN, BYT TELEFONNUMMER, KLIPP HELT! BLI ARG!
Du kommer känna en enorm befrielse sedan. Att man gråter ibland är helt naturligt. Var inte ensam för mycket, umgås med vänner och familj! MASSOR MED KRAMAR, jag håller på dig!