Stå på dig och fråga de sk vännerna om de vill att bruden ska minnas sin möhippa som något positivt. I så fall ska de göra en hippa som inte tvingar bruden att göra något hon inte vill. Och lita inte på att bruden själv säger ifrån när hon väl befinner sig i situationen. Som brud kan det vara EXTREMT svårt att stå emot grupptrycket på sin hippa, eftersom det är väldigt lätt att tänka "ja, men de gör ju det här för min skull och jag borde vara tacksam och inte förstöra för dem när de har planerat så mycket".
Min egen möhippa kan jag fortfarande inte prata om (den var i augusti förra året). Jag hade en tid innan, med en vän som jag inte hade en tanke på skulle vara med på eventuell möhippa, diskuterat saken och mycket seriöst sagt att "det kommer INTE inträffa att jag klär ut mig", vilket även de flesta av mina vänner visste. Men när vi väl står där och de har kidnappat mig, så vad gör de om inte drar fram en utklädnad (och det är tjejen jag pratat med innan som leder). Jag visar tydligt att jag inte vill, men de tjatar (dvs lyssnar inte på vad som är viktigt för mig) och jag tänker precis som jag skrev tidigare "jag gör det för deras skull, jag får juinte visa mig otacksam, för de har ju ändå här för min skull". Några av mina vänner har jag pratat med om detta efteråt och de sa alla att i det ögonblicket dog min blick, och jag gick på autopilot resten av dagen, helt frånkopplad från verkligheten. Jättesynd, för de aktiviteter de hittat på var verkligen klockrena och jätteroliga. Och natten efter drabbades jag av panikångest, som höll i sig i några dagar. Inte helt roligt, om ni frågar mig...
Så mitt tips är att säga åt dem att göra saker som de vet hon skulle uppskatta, vara lyhörd för hennes reaktioner och om de inte går att övertala att lägga ner projektet så gör er egen hippa, men tala om det för dem.
Lycka till!