Är det bara vi som har det lite svajigt?

Tror att det är väldigt vanligt så du behöver absolut inte känna dig ensam.

Här hos oss planerar jag allt själv då min sambo är ute på husbygget alt. sitter och surfar efter byggnadsmaterial hela kvällarna. Dessutom har vi pappa boende hos oss som hjälper till med bygget. Så nej, vi bråkar inte, men inte sitter vi och myser speciellt mycket heller.

Jag känner absolut igen mig. Minsta lilla grej kan bli otroligt stort. En kompis till mig gifte sig 3 månader efter att hennes man friat. Stackars dig som ska hålla på att planera i ett helt år sa hon. Jag förstod ingenting då, men nu. Har längtat efter dagen D, 8 augusti, länge nu. Men det känns lite konstigt att känna att: Gud va skönt när allt är över och blir som vanligt!

Mitt tips är att inte tänka på det för mycket. Om bröllopsplaneringen får er relation att försämras så är det bättre att byta fokus ett tag. Hitta på något kul tillsammans, ägna er bara åt varandra och hitta glädjen, romantiken och gnistan igen. Bröllopet är bara en dag, relationen ska vara hela livet!

Jag är rätt nöjd över att min m2b inte har några önskningar eller krav. För då kan jag både köpa och planera vad jag vill. Han håller med!!
Ibörjan tyckte jag att det var jätte jobbigt att vara själv, men inte nu. Sedan tvingade jag honom att ha åsikter om catering och vilken mat vi skulle ha.
Efter att vi varit på bröllopsmässan hade han panik. FATTARU HUR MYCKET VI HAR KVAR ATT GÖRA!!! Eeeh nej det gör jag inte. Vi måste också ha en sådan avbockningslista. Eeeh det har vi osv..

Efter det har han uppskattat mig rätt mycket och inser vilket häst jobb jag gjort!! (och gör)
Så om grälen är pga av bröllopsplaneringen så släpp det! Visst det blir inte så som man har planerat att man gör allt tillsammans.
Jag träffar andra brudar i Gbg och bollar ideér med.

Jo det är helt rätt...fast det är ju inte bröllopsgrejerna som får oss i svajning. Jag tror det är stressen över allting, allt som hänger över oss som får oss att börja bråka om ditten och datten. Så vi bråkar aldrig över bröllopsgrejerna utan om andra grejer som vi aldrig bråkat om förr. Det är lite för mkt med allting känns det som =)
Men det närmar ju sig, 6 veckor kvar, och nerverna är inte sena att hänga på =)
Är nog väldigt nervös och excited över allt =)

Jag gifter mig den 23 Maj. Så det där med nerver känner jag till!!

Men det ordnar sig. Om inte du är stressad så tror jag inte han är det heller.
Finns det sååå mycket kvar att göra då?? Be dina vänner om hjälp!!

ja känner igen mig i den som sa att jag längtar tills allt blir som vanligt! Så mycket i det vi talar om förutom bröllopet som vi ju båda längtar efter så är en vanlig kommentar just nu att EFTER BRÖLLOPET det kommer ofta då kan vi göra si eller så jsut för vi sparar mycket per månad, sen barn, resa mm.

Men samtidigt så känner jag ett pirr i magen då jag tänker på dagen men det är mycket jobb kvar och tid till den 1/8-09 men min sambos vän och bestman sa igår efter att ha läst vår bröllopsblogg att han tyckte vi la ner ett enormt jobb och att det lät som ett hel tids jobb. Det som står där är ju inget mot allt vi gjort och alla tankar som man lagt ner alla sidor på nätet vi kollat mm. Så tanken slog mig hur tomt det kommer bli sen med. Samtidigt som man kan andas ut just nu ligger det lite och stressar tänk om vi glömmer något nu! Tänk om vi glömmer nåttt viktigt blää värsta list galingen här ju min mamma har alltid kallat mig sin lilla lapplisa pga av min förmåga att skriva lappar. Då blir det ju lite kontroll sen hoppas jag så inte paniken kommer.

Det kan vara väldigt stressigt att planera bröllop och även om man inte vill bli en bridezillah är det mycket som ska klaffa och fixas och ofta är det (för en själv iaf) stora summor pengar det handlar om. Så det är klart att det kan bli tjafs, även om man inte tjafsar om just det. Försök att fokusera på varandra och hitta tillbaka till vad ni föll för hos varandra, vad ni älskar att göra med varandra osv.

Jag har upptäckt att 'bara' för att vi ska GIFTA OSS snart kan jag få småpanik över småsaker som händer i förhållandet, som jag inte alls lagt så stor tyngt vid annars. Giftermålet är ju på sätt och vis slutgiltigt för förhållandet och man måste ha pratat ut ordentligt om värderingar och livsriktning innan så att man vet att man vill samma sak. Men jag tror ändå att man kan bli rädd för att personen i fråga inte är så 'perfekt' som man vill att den ska vara när man ändå ska gifta sig med den. Inte att man får kalla fötter(det har jag verkligen inte fått) men att man irriterar sig på saker eftersom man ser dem i ett annat ljus och med ett annat perspektiv "Ja men om vi nu ska gifta oss då måste det faktiskt bli ändring på det här, du måste börja plocka upp strumporna efter dig, jag tänker inte göra det i 60år till!" Hah..eller? Jag svamlar ;P

Men allt löser sig, man ska vara snälla mot varandra och inte gnata.. du får försöka vara den större människan och vända andra kinden till om han börjar gnälla, det är mycket tråkigare att bråka om den andre är tyst/snäll. ;)