Är det bara vi som har det lite svajigt?

Det kan vara väldigt stressigt att planera bröllop och även om man inte vill bli en bridezillah är det mycket som ska klaffa och fixas och ofta är det (för en själv iaf) stora summor pengar det handlar om. Så det är klart att det kan bli tjafs, även om man inte tjafsar om just det. Försök att fokusera på varandra och hitta tillbaka till vad ni föll för hos varandra, vad ni älskar att göra med varandra osv.

Jag har upptäckt att 'bara' för att vi ska GIFTA OSS snart kan jag få småpanik över småsaker som händer i förhållandet, som jag inte alls lagt så stor tyngt vid annars. Giftermålet är ju på sätt och vis slutgiltigt för förhållandet och man måste ha pratat ut ordentligt om värderingar och livsriktning innan så att man vet att man vill samma sak. Men jag tror ändå att man kan bli rädd för att personen i fråga inte är så 'perfekt' som man vill att den ska vara när man ändå ska gifta sig med den. Inte att man får kalla fötter(det har jag verkligen inte fått) men att man irriterar sig på saker eftersom man ser dem i ett annat ljus och med ett annat perspektiv "Ja men om vi nu ska gifta oss då måste det faktiskt bli ändring på det här, du måste börja plocka upp strumporna efter dig, jag tänker inte göra det i 60år till!" Hah..eller? Jag svamlar ;P

Men allt löser sig, man ska vara snälla mot varandra och inte gnata.. du får försöka vara den större människan och vända andra kinden till om han börjar gnälla, det är mycket tråkigare att bråka om den andre är tyst/snäll. ;)