jaha...ja vad säger man...

Stackars dig! Vad tråkigt det låter. Jag tycker du skall prata med dem, dom kanske inte fattar hur mycket det betyder för dig.

Och jag fattar verklgen att du vill ha din mamma där före vigseln, jag har själv tvingat min mamma och syter att vara hos mig minst en vecka innan vårat bröllop.

Försök prata med dem, tror det är den enda lösningen.

Någon atombombsritning har jag inte, men jag kan lära dig att spraka och slå på en sandsäck så får du avreagera dig lite ;)

Vad tråkigt...
Du får försöka förklara för dem vad det betyder för dig och hur ledsen du blir av deras ord.

Jag har en svärmor som inte bryr sig speciellt om vårt bröllop. Jag bryr mig inte så mycket, tycker egentligen att det är rätt skönt, men jag är ledsen för mig blivande man. Han vill gärna att hon ska tycka att det är lika roligt med bröllop som vi tycker.

Hoppas att det går bra!

Tråkigt att dina föräldrar gör dig ledsen kring detta!
Det finns säkert många möjliga skäl till att de säger som de säger, men jag är övertygad om att inget av dem är att de vill göra dig ledsen. Kanske vill de inte lägga sig i, eller har dålig erfarenhet av äktenskap, eller tycker att bröllop inte är lika viktigt som det där att man finns för varandra när det verkligen gäller och behövs.

Har du frågat din pappa varför han inte vill gå med dig i kyrkan? Du kan inte tvinga honom, men du skulle kanske må bättre om du förstod varför han inte vill ställa upp på det?
Lycka till med bröllopsplanerandet!

jag förstår att du e besviken på dem..
jag tycker absolut att din pappa får lösa jobbet på nått sätt, familjen kommer alltid i första hand...ang din mamma kör hon så långt kan hon väll stanna! har du bra kontakt med dem annars? själv har jag en syster som inte verkar ett dugg intresserad av mitt bröllop!

Det är jättetråkigt att ni inte är på samma våglängd när det gäller bröllopet.

Som de andra har skrivit; prata med dem och förklara hur du känner det. Säg att du känner dig ledsen, men undvika att låta anklagande. Förhoppningsvis kan ni mötas halvvägs.

Sedan måste jag få säga att ett bröllop ÄR inte så stort för alla andra. Du hör till en av dem som har drömt om det och planerat för det länge, men många tycker inte alls att det är någon stor händelse.

Själv skulle jag aldrig drömma om att involvera min mamma eller någon annan mer än de själva vill. Man kan alltid fråga, men man måste vara beredd på, och kunna acceptera, ett nej.
Ta din pappas fall: Han kanske hör till skaran som anser att man ska gå in i äktenskapet tillsammans t ex. Att han inte vill överlämna dig kan vara en principfråga för honom eller att han är blyg, i båda fallen så har det inget med dig eller vad han tycker om dig att göra.

Innan du pratar med dem, så försök att se det från deras synvinkel. Din pappa t ex har en butik som han säkert alltid brukar ha öppen till 13:00 på lördagar. Han kan tycka att du borde veta detta och därför kunde ha tagit hänsyn till det när ni bestämde tid för vigseln, eller hur?
Nu kan det ju vara så att ni faktiskt tänkte på detta, men kom fram till att det av olika anledningar var viktigare med en tidigare vigsel. Prata med honom så kan ni reda ut sådant.

Lycka till, och jag hoppas att du kan få dina föräldrar delaktiga i er dag på ett sätt som passar er alla.

men fy vad trist bemött av dem!
håller med ovan nämnda inlägg.

Vad tråkigt att de hakat upp sig på praktiska bekymmer kring hur de ska hålla affären öppen .

Jag tror inte de ens har föreställt sig hur ledsen du blev av deras sätt. Något jag har märkt när vi skickat "save the date" till familjerna är att vissa genast börjar klaga på datum och plats, utan någon som helst tanke på att vi som gifter oss är vuxna människor som redan tänkt på allt det där och kan ta illa upp över att få en så trist reaktion istället för ett "grattis". Jag tror inte folk menar illa, jag tror bara att de lite självupptagna och det första som dyker upp i skallen är "allt som innebär ett olöst problem för mig" och först i andra hand "roligt att ni ska gifta er". Om de praktiska problemen löser sig (eller om de bestämmer sig för att det inte är något problem att ha affären stängd en dag) så tror jag de kommer vara mer glada och intresserade för er skull.

Jag förstår precis hur du känner det. Våra släktingar är inte alls intresserade av vårt bröllop, en nära släkting har till och med ångest pga festen då denne tydligen inte är så glad i fester o folksamlingar även om det bara är familjen..

Nu har vi en gång för alla bestämt att vi gör det här för VÅR skull, det andra får stå för dem.

Känner med dig!!! Kram och lycka till!

Aleta har kloka kommentarer som vanligt.Jag tycker att det är trevligt när jag blir bjuden på ett bröllop men inte hetsar jag upp mig som om det var den enda händelsen på jorden.