jaha...ja vad säger man...

Det är jättetråkigt att ni inte är på samma våglängd när det gäller bröllopet.

Som de andra har skrivit; prata med dem och förklara hur du känner det. Säg att du känner dig ledsen, men undvika att låta anklagande. Förhoppningsvis kan ni mötas halvvägs.

Sedan måste jag få säga att ett bröllop ÄR inte så stort för alla andra. Du hör till en av dem som har drömt om det och planerat för det länge, men många tycker inte alls att det är någon stor händelse.

Själv skulle jag aldrig drömma om att involvera min mamma eller någon annan mer än de själva vill. Man kan alltid fråga, men man måste vara beredd på, och kunna acceptera, ett nej.
Ta din pappas fall: Han kanske hör till skaran som anser att man ska gå in i äktenskapet tillsammans t ex. Att han inte vill överlämna dig kan vara en principfråga för honom eller att han är blyg, i båda fallen så har det inget med dig eller vad han tycker om dig att göra.

Innan du pratar med dem, så försök att se det från deras synvinkel. Din pappa t ex har en butik som han säkert alltid brukar ha öppen till 13:00 på lördagar. Han kan tycka att du borde veta detta och därför kunde ha tagit hänsyn till det när ni bestämde tid för vigseln, eller hur?
Nu kan det ju vara så att ni faktiskt tänkte på detta, men kom fram till att det av olika anledningar var viktigare med en tidigare vigsel. Prata med honom så kan ni reda ut sådant.

Lycka till, och jag hoppas att du kan få dina föräldrar delaktiga i er dag på ett sätt som passar er alla.