Livets stora och små frågor
Hej Ore och alla andra! Har faktiskt sett att Ore frågat efter mig förut men har inte tagit mig i kragen och loggat in för att att svara...
Vill börja med att berönna Telis för den välfomulerade trådstarten. Det kan man kalla huvudet på spiken!
Sedan till saken (lååååångt): Vi var ju på IVF/ICSI-samtal på en privat klinik på fastlandet kring påsk och träffade en otroligt sympatisk kvinnlig läkare. Vi beskrev problemet med de icke simmande spermierna och hon frågade om vi ville börja med behandlingar, dvs ICSI (mikroinjektion). Jajajajajaja! sade jag. Tänk er en ivrig skolelev som viftar med handen för att få svara på frökens fråga. Ungefär så svarade jag.
Maken undrade om han kunde få lämna ett nytt simmarprov för att se det inte var en formsvacka förra gången. Det tyckte läkaren var lite onödigt men maken insisterade och gjorde det han skulle i plastmuggen (denna gång med rörlig bild, förra gången fanns det tydligen bara tidningar). Provet skulle vi få svar på redan samma dag. Under tiden gjorde läkaren VUL på mig och allt såg prima ut. Hon tyckte att mina äggstockar såg ut som en ung kvinnas med fina äggblåsor. *Stolt!*
Det råkade sig så att min mens började samma dag som vi var på kliniken och det blev en crash course i hur man ger sig själv hormoninjektioner (vilket inte är obekant för mig iom mitt jobb). Vi planerade in ÄP efter två veckor och tackade för oss. Jättespännande!
Sen gick vi ner på stan och skulle äta frukost. Jag var ivrig och ville lämna in recepten på apoteket med en gång för att få ut hormonsprutorna, men maken tyckte vi skulle vänta på simmaranalysen. Sprutorna skulle trots allt kosta ca 6000 kronor...
Några timmar senare gick vi upp till kliniken igen för att låna toan och höra in simmarprovet var klart. Det var det minsann och vi fick komma in till en BM för att få svaret. Hon sade att alla på kliniken var lika förvånade, men provet ver helt normalt med en massa rörliga och pigga spermier. SAY WHAT?!!? Är du säker på att det är rätt prov? frågade jag. Javisst, helt säker.
Jahapp. Den naturliga reaktionen hade kanske varit ett glädjeskutt, men det kändes jättekonstigt! Från hormoninjektioner och ICSI på ett utsatt datum till vadå? Väntan på BIM? Vi kan göra en IVF om ni vill, sade barnmorskan, men ingen ICSI eftersom de är så rörliga. Vi var så förvirrade att vi bad att få höra av oss senare. Sen åkte vi i väg för att träffa släktingar och hann prata en hel del i bilen på väg dit.
När vi hade lugnat ner oss bestämde oss för att låta naturen ha sin gång och att inte göra någon behandling nu. Jag pratade med läkaren häromdan och hon tyckte att vi skulle ge det minst 6 månader med egna försök. Så här är det full rulle i sänghalmen kring ÄL igen. Simmarna högst antagligen fått liv igen efter en dunderkur med antibiotika i februari-mars. Helt otroligt!
Glömde jag att berätta nåt, tror ni?