Livets stora och små frågor

Lappis - nej, tyvärr inte. Men jag kan kolla med vår gemensamma kompis nästa gång jag träffar henne, hon har säkert koll på det. Ska försöka komma ihåg det!!

ENS ÖVERVÄGER - var det jag skulle skriva

Telis Tänkte inte på det Men det kan det ju ligga ngt i...!

Kängu, precis så som jag också känner just nu - med ett barn

Idag har vi blivit erbjudna dagmamma i stadsdelen där vi bor förresten! Det är helt kört på samtliga dagis i stadsdelen, trots att vi ställde oss i kö i sept Hörde ngn som pratade om att området där vi bor är det mest barnfamiljstäta i hela Sverige - det känns som om det ligger en hel del i det
Det dagiset som ligger närmast oss tex, där tar de inte in ett enda nytt barn i aug, de få som kommer in (typ åtta stycken) är barn som redan har syskon där (syskonförtur), inga andra.
Så nu blev vi erbjudna kommunal dagmamma & nu när vi kommit in i dagislunken så smått, så kändes det först lite konstigt att byta från dagis till dagmamma. Men efter att ha pratat med "rektorn" för de kommunala dagmammorna, så blev jag mer positiv. Ska få namn & nummer till henne, så får vi hälsa på henne - personkemin är ju viktig när det är dagmamma. Idag är det ju tre fröknar på Amandas dagis, varav två är kanon & den tredje sådär. Om dagmamman skulle falla under kategorin "sådär", då kommer vi att tacka nej & fortsätta åka till grannstadsdelen i höst med, så får vi byta senare, eftersom det ändå funkar bra.

Kängu - söta du

Kanske var lite otydlig där - det är alltså helt kört att få ngn som helst dagisplats på alla dagis i HELA stadsdelen i augusti, fastän vi stått i kö så länge Visste att det var svårt, men inte sååå svårt när vi stått i kö så länge, till allihopa!

AM - jag tänker lite i samma banor - jag är ju uppvuxen med fyra syskon & vet hur bra det är att vara många & hur kul vi har ihop även i vuxen ålder, men just nu kan jag liksom inte förmå mig alls att ge mig på att försöka skaffa en till.
Mannen är också nöjd med hur det är idag. Det är verkligen SKITsvårt, just nu är jag dessutom inne i en period där jag inte tycker det är vrålkul att vara mamma. Samtidigt tickar den biologiska klockan... Moment 22 så att det bara skriker om det... Drömmer massor med stressdrömmar om nätterna sen ett par veckor tillbaka & jag misstänker att dessa tankar är en del i att jag gör det.

ore - en av mina bröder har haft samtliga sina barn hos kommunal dagmamma & det har funkat jättebra & de är hur harmoniska ungar som helst.
Det är väl det faktum att dagmamma är rätt ovanligt dag, som gör att man funderar lite mer. Dagis är ju nästan helt allenarådande numera och då blir det liksom så att det ifrågasätts lite mer, dvs allt som inte riktigt är "normen", det är ju lite "konstigt"

Koko - den där trotstråden - du får gärna länka till den