Livets stora och små frågor
Mina svärisar älskar sina barn över allt och de inkluderar gärna oss andra inflyttade i boet med stora famnen. Men de pratar aldrig om det svåra. Min svärmor är SÄKER på att hennes mamma dog FÖR att läkarna sa sanningen om hennes cancer, inte av själva cancern.
Hon tycker de skulle hållit käften fast alla visste och förstår inte alls att det väl för tusan är ens rättighet att få veta sanningen.
Min svärfar är känslig och den som börjar gråta eller brusar upp, men han kan INTE säga förlåt.
Det knan inte min sambo heller.
Man får förstå på hur de beter sig att DET liksom ska betyda förlåt och att de skäms.
Min mamma har alltid sagt att sanningen kan göra ont, men den är ändå alltid sanningen och att man inte kan ljuga för barn tex, för det får man betala för framåt. Så, när min pappa satt i fängelse när jag var litn tex, hette det inte att han var sjuk eller bortrest. Vi visste.
Naturligtvis är vi alla präglade av våra familjer. Det är ju EN av orsakerna att det inte alltid är så självklart och friktionsfritt att leva med någon som ibland känns som den är från en annan planet.