Livets stora och små frågor

Godmorgon!

Glad Midsommar!

Jag har just testat och det var lika negativt som vanligt.
Det blir en nubbe till sillen.
Den saken är klar.

Tack!

Förresten förstår jag precis vad du menar här ovanför med resa och graviditeten. Jag tror inte det är så konstigt. Upplevelsegrejen är nog rent biologiskt inte alls vad någon gravid behöver egentligen,om man bortser från hela "leva-som-vanligt-och-det-är-minsann-ingen-sjukdoms-inställningen" som råder i det här landet.

Det är då verkligen ingnet normaltillstånd , även om det är normalt att en kvinna bär ett barn. Man är de flesta dagarna i sitt liv INTE gravid.
De dagarna man är det tycker jag man ska tillåta sig själv att följa vad kropp och själ säger till en. De snackar med en av en anledning.

Självklart kanske du känner annorlunda framöver, men det bästa tycker jag är att du har en sådär bra man, så ni knan tänka om helt om det är så.

Jag hade en jättefin midsommarafton.

Fast jag önskar tanten kunde ta och komma nu om det nu ändå ska vara minus, så det slutar streta i magen.
Här ska vi strax fortsätta vår sommartrekamp lilla familjen. Sonen vääääntar och väntar, men först ska far i huset ha sig en påtår av kaffet. Mor i stugan ska nog ocks ha en kopp.

Slapp ni regnet allihop?

Här klarade vi oss undan under lekar och dans på midsommarängen och under middagen. Senare på kvällen dock-SHIT vilka skyfall som kom! Det var fullstädigt osannolikt vilket vattenfall det blev.

ÅÅÅH men GRATTIS Vickan!!!
Vad coolt!

Vickan, förlåt en mycket närgången fråga, men har du alltså haft många mf förut?

Å fy vad jobbigt!

Hoppas innerligt att denna lilla tänker hänga kvar!!!

Kram!

Himmel!

Snacka om att vi verkar vara motsatser!

Shit! Åska! *loggar ut*

Jaaa, jag antar att vi inseminerar igen... ja vet inte hur många ggr vi får göra det och vi har inte diskuterat hur många ggr vi vill prova heller. Jag har ingen aning. Har liksom bara hoppat på det här tåget och gjort som jag blivit tillsagd allteftersom. Nu är fru M på semester, så jjag räknar väl fem dagar från att mensen börjar riktigt och så tar jag väl pergotimen igen och ringer henne när hon är tillbaka om en vecka.
Så får vi se.

Vi har varit iväg och firat vårt tioårsjubiléum. Jag är inte riktigt nykter tror jag...
Men mätt!

Och inget mer blod. Undrar hur det kommer att gå för oss egentligen. Om den lilla solblekta pojke med fräknar är den vi kommer att få glädja oss åt, eller om det finns en liten till att vänta på...

Vad brukar de säga?Att den som lever får se?