Livets stora och små frågor

Nenne: Låter som härliga planer för kvällen
Här färdknäpps det på kvällarna, men inte för att JAG har så stor lust kanske utan mest för att peta ut roffe. Men... utan resultat kan sägas.
Nåja, maken får ju ett visst resultat

Angående björnparken så
URS
fyyyy
jag har totalvägrat åka till någon djurpark alls sen mellanstadiet. Jag mår så sjukt dåligt av att se instängda djur. Det är verkligen inte värdigt. Jag bara gråter. Tror dock att jag ecentuellt skulle kunna ge kolmå¨rden en chans för jag har hört att djuren på "savannen" där iallafall har det liiiite bättre.

men annars så går djurparker bort.

BS: Ni får jobba med kattlådan. Som nån sa, lyft dit kissen så fort det ser ut att behövas. Krafsa åt den med ena tassen också så det fattar. Jobba.
och byt BM om hon inte är bra!!!!
Önskar för allt i världen att jag hade bytt min tidigt i våras...

Nåja, nu måste jag snart dra, hoppas psykopaten är bra.

Angående vagnen så blev det en urban jungle, jag tycker dom är lite smidigare än babyjoggern så det var en sån jag ville ha. Köpte dock en begagnad men den var knappt använd och superfin så det känns kanonbra faktiskt!

Nu ska bara roffe komma så vi har nån nytta av den

Nåja nu har jag bråttom
ses sen!

Just det AM:
Näe otroligt nog så hade jag inte uvi. Fattar ingenting...

Nenne: hjärtat inte misströsta! Du HAR lyckats få ett plus, glöm inte det! och det innebär ju att du KAN få plus vilket är ett stoooort steg närmare en bebis än att aldrig ha sett plusset.

Vill inte låta klämkäck och jobbigt positiv. Jag hatar ju själv klämkäcka (dock otroligt välmenande) kommentarer.
Men jag kan inte låta bli. För det är ju så det är. Ni lyckades få ett pluss, sen att pricken av nån anledning inte lyckades fastna... ja det är otroligt sorgligt men betyder inte att nästa prick inte lyckas...

KRAm
och jag vet förbannat väl hur det är att misströsta, deppa och vara förtvivlad. Tro mig. Fast jag kanske upplever det på lite andra områden än barnrelaterat.

Nu har jag varit hos psykologen
ha ha ha
kan säga att alla mina fördomar om hur psykologer är besannades. men inte på ett negativt sätt. jag tror att man är och pratar på ett visst sätt som psykolog, och det visade sig vara sant emd den här tanten. Men som sagt, inget negativt i det hela alls.

och herreguuuuuuuuuud
vilken skillnad att prata emd någon som är UTBILDAD att prata! Så otroligt skönt. Jag har visserligen sträckgråtit i en timme men fasiken vad skönt ändå.
Vilket otroligt annorlunda samtal än den skit som Bm kunde erbjuda.
VARFÖR fick jag inte träffa den här tanten redan i mars? Vilken skillnad det hade kunnat vara.
Men bättre sent än aldrig.

Får se om jag hinner träffa henne igen innan hennes semester annars så ska jag träffa henne igen när hon kommer tillbaka i början av aug. Jag har dessutom fått massa andra kontakter om jag behöver nu under sommaren. Hon var verkligen kanon!!!!!!!! Känner mig GLAD över att jag fått träffa henne och ser ljuset lååångt borta i tunneln.

För saken är ju den ( som någon av er alla kloka redan sagt) att bakom hela min könsfixering så finns det ju något annat. Och det spöket ska jag nu ta kål på har jag bestämt. Kosta vad det kosta vill.

jag är fortfarande orolig för hur jag kommer reagera på roffe, att jag inte kommer kunna knyta an och dessutom få en förlossningsdepression. MEN jag känner nu att om det går så illa så kommer jag söka och få hjälp. och det känns SKÖNT!

Tänk att man är så jäääävla fucked up i huvet så man ska behöva sån här hjälp!
Är alla andra helt stabila och normala och bara jag psykfall???? känns så.

men det är ju tur för alla andra

liten
Borren älskar också att vara naken Ibland säger han att han vill ha byxor när man ska ta av dom. men sen när han väl fått av sig dom så rusar han runt och blappar sig på magen och drar lite i snorren

jag älskar ju också att vara naken, men får inte för maken som tycker att grannarna inte behöver se ALLT alltid men titta bort då säger jag!

Tack ore
vad söt du är!
nu kom det lite tårar igen

men det är ju så hos oss hormonstinna psykfall
vi gråter gärna

tack nenne
Ja det känns bra

Det känns som att vägen fram är LÅNG men nu har jag iallafall börjat och det är ju det viktigaste.

Känslorna över könet är ju desamma. Jag är ju fortfarande skitledsen och panikslagen över en kille till. Alla förbjudna hemska tankar jag tänkt är ju kvar.
MEN vetskapen att man KAN få hjälp när allt bara brister känns bra.

Kan även meddela att jag köpte hallonbladste på vägen hem. har ju läst på om olika skrock grejer för att få igång förlossningen. Kan säga att färsk ananas, gå i trappor och sex INTE fungerar. Men skam den som ger sig.
Nu ska här bälgas hallonblads te. Tror inte det heller funkar... men va faaaan. Bra mycket godare än det recept på nån ingefärs-cayennpeppardryck som andra tipsade om.
Näe tack så långt tänker jag inte gå, inte till ricinolja heller. Då är jag nog hellre tjock ett tag till...

kanske....

Nenne: fast jag är ju en sån otroligt otålig människa så jag hade ju helst sett att känslorna försvann just POFF upp i rök.
Eller näe, allera helst hade jag ju sett att psykologen hade såna övernaturliga krafter så att hon kunde ändra könet på roffe så att han blev en HON. DET är vad jag allra helst hade önskat...

har svårt att tro att det kommer gå bra om det är en kille...
men inte älta det nu...

Fast å andra sidan så har jag ju precis kommit till insikt att JAG är problemet och inte könet på bebisen så då finns ju min psykfallsstörning kvar fast kanske dold även fast det skulle vara en tjej. Inte för att det är det...
men oavsett så behöver fruLlan reda ut vad det nu är som gör henne till ett fall för vita västar och elchocker

Lappis: Har du kollat så att dom faktiskt inte har det? jag tror säkert att de har nån som de samarbetar med på samma sätt som alla mvc och bvc mottagningar. Jag kan tänka mig att det är enormt vanligt att behöva stöd just under en stor process som ivf.

Telis:
jag tycker själv inte att det är konstigt alls att behöva stöd i livet. Är av helt samma syn som du att alla förmodligen behöver det någon gång i livet.

men det är bara det att det känns som det bara är en själv och alla runt omkring är sååå stadiga och inte har problem alls. fast vad vet man egentligen...

jag har ju dock gott sällskap av superdåren liten

Lappis: Förhoppningsvis ska du ju inte behöva det heller. Men OM ... ja då finns det nog där.

Nej, roten till problemet är ju inte hittad. Det är vel den som samtalen ska leda fram till hoppas jag. Att jag kan komma till insikt om vad som orsakar alla dessa känslor som det väcker hos mig att få en SON och inte en dotter.

Men det är ju på något sätt skönt att bara ha kommit till insikt om att det måste finnas något som gör att jag känner det här så starkt. Att det är en SORG hos mig. För det är verkligen så det är. En sorg.
Knäppt nog.

Just det kängu: Blixtnedslaget så himla nära. Fyyy vad läskigt! Tyckte AM var skitbra när hon förslog Tor

Jag gick över 10 dagar med borren och kände inget behov alls med att skynda ut honom. Men det känns helt annorlunda den här gången. Jag tror att det beror på att det började hända grejer och han verkligen var på väg ut redan för två veckor sedan. Jag blev ju tagen på sängen då och fick lov att i all hast ställa in mig på att han skulle komma.

Men sen när han inte kom så blev det sånt antiklimax och skitjobbigt att fortfarande vara gravid. Jag tror att om det inte hade spökat då så hade jag inte brytt mi att jag fortfarande var gravid nu.

Jag kan verkligen förstå ciccis panik och frustration över att det inte startade när hon hade fått höra av JÅ att bebisen borde komma typ... NU. Men sen dröjdwe det två ve4ckor.

MrsB: Varför har du fått höra skit om max och pottan??? Förstår inte alls?

Liten
Du tog vel inte illa upp va

Kokos hjärtat
Har missat vad är det med din kompis?

kokos igen
Glömde
TACK!!!
och tack för messet! tänkte ringa dig senare när jag har landat lite mer.

men det låter som om du inte mår så bra. Blir orolig. PUSSSSS

KOkos:
Ahhhhhh så var det ja.
Det hade jag ju faktiskt snappat upp. Även fast jag lever teflon liv just nu. Fångar inte upp någonting alls känns det som! Är helt sämst på att vara människa och lever bara i min lilla bubbla.
gber om ursäkt till allt och alla som finns runtomkring mig.

Förstår att det bubblade upp massa känslor för dig. Minns din sjukhusvistelse alltför väl. Fy vad orolig man var då!

vad jobbigt att din kompis inte fått reda på vad det är som orsakt det hela. Sånt är alltid värre än om man kan få ett svar.
¨Hoppas hon kommer må bättre nu.

och kokosen åk hem och bara var! puss

AM: tack!!!! Du är så himla omtänksam!

telis: Visst är det en trolig skillnad att prata emd ett proffs. jag kan knappt fatta att det kan vara så. Men tur!

Passionsblomman: Häpnade över den sjuuukt korkade kommentaren läkaren kom med. fy faan vad oproffsigt! Hur kan han! och vem ÄR han som ska komma med den kommentaren!!!!

Sen kompisen... vaddå finns det en övre åldersgräns för längtan efter ett barn????
Va?????
det hade jag helt missat
Vilka puckon det finns!!!!
40 är vel ingen ålder heller????
I början av 1900 talet kanske (eller då fick man vel sitt 12e barn vid 40 och inte det första)
men va faaan
i dagsläget är det vel då folk skaffar barn. Inte är det ovanligt iallafall.
och sen kanske man ska hålla klaffen om man nu har andra synpunkter som kanske inte är SÅÅÅÅÅ viktiga att förmedla...

Angående att hålla klaffen så måste jag ge mig in i djurförsöksdebatten... försökte hålla mig då det är ett oerhört infekterat och känsligt område som kan leda till så mycket missförstånd.

Men jag kan inte vara tyst längre

jag är inte helelr emot djurfösök, inte alls. Däremot ONÖDIGA djurförsök tycker jag är sjukt och vidrigt. Att testa lyxprodukter som smink och cigaretter osv tycker jag är helt förkastligt och vedervärdigt. Men däremot så tycker jag att det går att motivera visst djurförsök av just de skäl som sweetan skrivit. (hej förresten hjärtat )
Jag tror inte att jag skulle ha kunnat jobba 10 år inom olika delar som iallafall alla haft anknutning till läkemedselbranschen om jag var HELT emot djurförsök. Jag vet rent faktamässigt att man måste testa en del på djur för att det ska vara säkert för människa. MEN så klart ska man försöka minimera djurförsken totalt. bara de absolut nödvändigaste kan få finnas.

Vad jag dock vänder mig emot nåt enormt är alla opålästa idioter som är rabiat emot alla djurförsök utan att veta ett jota. Jag förstår känslomässigt hur de känner, jag önskar att djurförsök inte fanns. men vågar man ta någon medicin om den INTE är testad?

jag har en kompis som jobbade på ett ställe där man slutade med djurförsök för ÖVER 10 år sedan när hon jobbade där. MEN trots detta hände det ibland att det stor grupper emd tonåringar och kastade ägg på personalen när de kom till jobbet och hade stora skyltar att stoppa plågsamma djurförsök osv. detta alltså 10 år efter att man slutat...
När sådana människor yttrar sig om djurförsök.... ja då har jag ingen förståelse. OCH jag tycker att är man såååå emot alla djurförsök, ja då hoppas jag att man låter bli att äta den medicin som är testad på djur. Då ska man fanimej inte ens ta en alvedon...

dock skulle jag ALDRIG kunna jobba med djurförsök själv. är på tok för blödig. Har varit inne och kollat i de nämnda beagle stallarna och mådde sjukt dåligt i flera veckor efteråt. Önskar såååå att man kunde ersätta varenda litet djur med något annat. Men inser att i dagsläget är så inte fallet. Dockm vet jag att läkemedelsbolagen sjä'lva gärna skulle låta bli djurförsöken då dom är jävligt dyra och jobbiga att hantera. Men eftersom myndigheter kräver att de gör djurförsök.... så...

Shit

förrrlåååååååt det sjukt långa inlägget!

usch vad mycket hormoner

Började nu nästan gråta då jag tänkte på alla stackars små djur som används för försök.
Fy faaaan.
Jag önskar så att det inte fanns djurförsök.

Men i dagsläget så skulle jag inte avstå medicin .... så jag kan inte vara emot precis alla.
Men minimera....

Liten förresten:Bra att du inte tog illa upp!
Men bara för att förtydliga. Du får inte DELA första platsen som riksgalning med mig. NÄE den är MIN och bara min.
Men du kan få kvala in som en god andra galning

Kanske dags att våga sig in igen... Kä'nns faktiskt oerhört svårt och läskigt att skriva i tråden igen. Larvigt! Har tjuvläst en del men har som sagt inte vågat mig in beroende på hur jag mått, hur kaos jag haft i huvet och vissa av de reaktioner jag fått på de "förbjudna" tankar som jag ventilerat här tidigare. Men nu tar jag tjuren vid hornen.

Till att börja med:
Lappis hjärtat: Blev sååå otroligt ledsen när jag såg att blaston inte bestämde sig för att bosätta sig hos dig. Stora kramar till dig och maken och åhhhh vad jag innerligt önskar att det tar sig för er snarast!

Vilken plusvåg det varit!!!!!
Vickan SUPER grattis!!!!!! Visst har du redan gått längre än de båda tidigare gångerna nu? Fy vad härligt att du plussat och jag hoppas och tropr att det kommer gå hela vägen denna gången. Trist dock att du mår så himla illa. Hoppas det vänder snart. STORA kramar.

Jätte grattis även till mugglan och liten som nu väntar var sin tvåa. Hurra och grattis till er båda!

Kan säga det att jag faktiskt är avundsjuk
jag saknar redan attt vara gravid. Helt otroligt i allt kaos och känslostorm som jag befinner mig i att jag kan känna så. Men att vara gravid är verkligen underbart. saknar det faktiskt redan...

Grattis till Kängu som haft en kanon förlossning och nu befinner sig i amnings djungeln!

Kokosen: Tack för smsen. De värmer även fast jag varit så låg så jag inte kunnat ta till mig ens vänlighet. PUSS Har tänkt säga det länge men ta losec mot halsbrännan är SUPER och inte vidrigt som gaviscon.

page... eller tönten
jag tycker att du passar in här förträffligt. Kommer sakna dig!

Tinga: Åhhhh gumman vad jag lider med er i ert slit med maten. Stora varma kramar och FAAAn vad impad jag är över ert jobb och hur BRA ni är!!!!!!

Skulle nog ha kommenterat mer men ... ja minns inte på rak arm nu.

För att uppdatera lite om mig (om nån skulle vara intresserad....) Så har jag mått otroligt dåligt de senaste veckorna
ursch... den känslodipp som jag befarat kom mycket riktigt. Som ni vet så fick vi ju en liten son den 17e. jag visste ju 100% säkert att det var en kille... men trots detta så kunde jag inte kontrollera de känslor som kom.
de fösta ord som jag yttrade till denne lille kille när han väl kom till världen var "men NEJ, jag ville ju inte ha en kille till"
Fy faaaan vad jag mår uselt och skäms över det. Stackars lilla barn, att de ska vara de fösta ord man möts av i livet.
Jag kan inte ens beskriva hur vidrigt det känns att tänka på att det var de fösta ord jag sa till honom

Nåja. jag är gift med världens absolut mest underbara man som har gjort allt och lite till för att jag ska fungera även fast detta även har varit en svår tid för honom med tanke på hur jag mått och känt. Så det har varit skönt.

Det går även upp och ner. Vissa stunder fungerar jag relativt bra och känner mig okej. men så brister det och jag faller stenhårt. det värts är vel just nu att jag utsätter ett oskyldigt barn för allt detta. Stackarn. Han förtj'änar så himla mycket bättre än att jag ska tänka de tankar jag gör. Men maken säger att jag trots allt tar hand om honom på ett underbart varmt sätt.. så det känns ju bra iallafall.
För han är ju helt oskyldig.

Nåja. jag har träffat psykologen igen och hon är SUPER bra. Och redan har vi vel hunnit nysta så pass mycket så det står klart att det här egentligen inte direkt handlar om bebisens kön. Utan att det finns saker bakom som gör att jag fixerar så vid det här. Pga av skit i bagaget så blir könet en kanal för det som egentligen är fel.Så det bra i hela den här historien är ju att jag nu fått upp ögonen över att jag har en del grejer som är stora och orsakar problem för mig så att jag nu kan ta itu med dom. För nu ska dessa knutar lösas! Kosta vad det kostas vill men nu ska jag reda ut all eventuell skit som finns en gång för alla.

men som sagt. det har varit TUNGA och svåra veckor. Särskilt som skuld gentemot roffe har lagts till de redan jobbiga tankar jag hade. Önskar ingen i hela världen att hamna i det känslo kaos där jag befunnit mig i stora delar av graviditeten och nu efter. Fy faaaan.

men nu ska jag skaffa klippkort hos ett par psykologer så om sisådär ett tiotal år kanske jag är nomal igen

Förlossningen gick kanon men fort så ini helveeete. trodde att jag skulle föda i bilen utanför åhlens skanstull på väg upp till sös. hann verkligen knappt dit inna han var ute.

vaknade på natten av att det började komma lite små värkar. Men gjorde ingen större grej av det. Vid frukosten så bestämde vi dock att maken inte skulle åka till jobbet. Vi lämnade borren på dagis och promenerade lite och pratade med sös om hur det såg ut med deras beläggning under dagen.
Vid 11 så kröp jag ner i sängen för att sova lite. 12.15 vaknade jag av att riktiga värkar kom. men jag tänkte att det dröjer nog lite till. 12,30 Ringde jag dock morsan och sa att hon fick nog hämta borren den dagen och komma hem till oss. Sen kröp jag ner i badet tänkte slappna av. maken gick ut för att köpa indisk mat till lunch. Men jag fick snart ringa honom och säga att han fick skynda sig hem. för Jääääävlar vad verkarna tilltog fort. Upp ur badet och 13,10 ringde vi till sös och sa att NU kommer vi.
På väg ut till bilen fick jhag de första krystvärkarna!
JHäääävlar vad ont det gör att GÅ med krystvärkar och helvetesvärkar.
maken körde FORT och parkade presis utanför förlossnignen men jag kunde knappt gå in ändå.
13,35 kliver jag ur hissen på förlossningsavdelningen och får komm in på ett rum direkt. Där är det bara av med brallorna och 13,47 är en liten perfekt kille med tjockt brunsvart hår född

Trots mina otroligt jobbiga känslor som kom direkt på förlossnignen och fick mig att säga och tänka hemska saker så var det härligt att föda barn och vara på bb. Som sagt otroligt dubbla känslor eftersom jag varvar allt emd gråt attacker och djupaste sorg. Gråter gör jag fortfarande.

MEN jag saknar redan att vara gravid och föda barn är toppen. Så TROTS allt så känner jag att jag måste få uppleva det igen.-...
Knäppt va.

Förlåt min uppsats!