Problemet är att vi inte kan prata. Lika bra att inte gifta sig...blir bara struligare om man ska separera. Jag försöker repa mod till att gå helt och hållet istället. Men vad göra med klänningen? tack o lov det enda som var införskaffat!
Kul när den dyker ner i brevlådan, inte. Funderar på att inte ens öppna utan gå raka vägen ut i soprummet med den. Min roll i det här förhållandet är barnflicka (till hans dotter) och hembiträde. han jobbar jämt och när jag tycker att han kan tillbringa in lediga tid med mig så blir det ett jävla liv. Är så fruktansvärt trött på detta. Men livrädd för att bli ensam....men å andra sidan...det är jag ju redan.