Tonårsbarn...
Som tonårsförälder upplever jag gränssättning som en ständig balansgång. Fick för några år sedan rådet att försöka dela upp saker i 3 olika grupper:
1. Det som absolut INTE är förhandlingsbart.
2. Det som det inte är så noga med och som barnen kan få bestämma helt över själva.
3. Och den sista och största gruppen är det som man kan (och bör) förhandla om. Jag brukar där också vara noga med att visa när barnen faktiskt vunnit en förhandling, för de ser ju gärna allt ur ett väldigt egocentriskt perspektiv och föräldrar är ju så DUMMA. 
Hur viktiga är reglerna som barnen inte vill följa? Här gäller tjafset bl.a. hur sent man får vara ute och var.