Vi räknades som unga när vi gifte oss, jag var 22, men vi var säkra på vår sak då. Nu, bara tre år senare är vi skilda. Jag vet faktiskt inte om åldern spelar någon roll när man gifter sig, för när man än väljer att gifta sig, gör man ju det för att man, så vitt man vet DÅ, tror att det ska hålla! Man vet ju inte mer än man vet.
Kanske är min kommentar inte hjälpsam, men sanningen är ju den att om man funderat över beslutet att gifta sig, funderat efter sin allra bästa förmåga, och kommit fram till att det känns rätt - då är det vägen att gå. Skulle man sen (som jag) komma på andra tankar, är det ju inget man kan förutse. Jag ångrar INTE att vi gifte oss, det var otroligt vackert, det var, så gott vi förstod då, rätt.
Vad som helst kan hända, men vi kan inte planera för det. Vi måste behandla relationen och kärleken SOM OM den skulle hålla för evigt! Då har den förhoppningsvis bättre förutsättningar att hålla också.