Allt känns så tomt

Oj, det låter som du har det tufft. Och det låter som du inte riktigt tycker att du har "rätt" att må dåligt/känna hopplöshet. Och det gör det kanske på sätt och vis ännu värre? Har du människor i din närhet som du kan prata med, som du kan vara ärlig med hur du mår inför? Kanske har du det, och då är det ju bra - låt dig bli omhändertagen av dem som vill dig väl. Men kanske har du haft det så här ett tag, och skulle må bra av att prata med någon professionell och reda ut lite saker med dig själv för att kunna släppa det och gå vidare. Särskilt om du fundrear på att skaffa barn så tror jag det kan vara bra - att bli mamma är en stor omställning. Det är ju härligt och fantastiskt och allt det där, men det är också jättejobbigt och många blir lite deppiga under en period den första tiden. Med det vill jag inte skrämma dig, inte heller få dig att tro att man ska vara "färdig med sig själv" innan man får barn, men bara att det nog är fint att kunna ge sig själv goda förutsättningar för att kunna vara närvarande under den första tiden med den lilla - ge dig själv och det nya lilla livet det!
Ta hand om dig och var inte rädd för att söka hjälp. Och därutöver, försök vara närvarande i stunden, för tiden går så fort ändå, njut så gott du kan av er bröllopsdag, er resa, trädgården - men tillåt dig också att känna de andra känslorna som dyker upp (även om de är jobbiga), man måste inte vara superglad hela tiden, det är helt okej att känna blandade känslor. Det kommer inte alltid kännas så som det känns nu.

Förstår om det inte känns som att du vill tynga andra med tomheten, men jag tror att det skulle lätta för dig om du kunde öppna upp lite. Det finns säkert någon i din närhet som skulle bli glad över att få vara ditt stöd om du valde att prata om hur du känner. Men känns det inte som du vill/kan/orkar det, så tycker jag absolut inte du ska känna att du ska avstå från att söka hjälp för att andra har det värre. För det finns alltid andra som har det värre. Och för dig kan det vända nu, istället för att först kanske behöva bli värre... Vet att det tyvärr är dyrt att gå till psykolog, men kolla med din vårdcentral först, de har ofta en psykolog som kan erbjuda några samtal iaf (ibland en del väntetid tyvärr). Vet ju inte var du bor, men bor du på en ort där man utbildar psykologer/psykoterapeuter, har de utbildningsterapeuter som man kan komma till som är billigare (Sthlm, Gbg, Umeå, Lund, Örebro, Uppsala, Linköping har psykologutbildning, sök på universitetens hemsidor). Sen vet jag att Lukasstiftelsen har subventionerad avgift www.sanktlukas.se (kristen grundsyn, men man behöver inte vara kristen...)Sen finns det andra psykoterapiutbildningar som kan ha studentterapeuter - googla.
Lycka till!

Har tänkt på dej, hoppas du hittar en väg framåt nu, din väg! Mycket stöd har trillat in här på tråden iaf! Håller också med en del tidigare inlägg om att du nog ska försöka öppna lite för att ta upp hur du känner med din m2b. Ta hand om dig!