Allt känns så tomt
Skickar dig en kram såhär mitt i natten.
Jag aktar mig noga för att sätta några diagnoser över nätet.
Däremot håller jag helt med om att du antagligen skulle ha ut en hel del av att gå och prata med någon. Någon som KAN ställa diagnos utifrån samtal.
Det är ju alldeles normalt att hafaser och perioder i livet då man funderar mycket, då känslor drar åt olika håll och tvekan och ovisshet mal inombords.
Perioder av stor förändring är ofta sådana som medföljer sådana känslor. Att bli gravid tex, hur gärnaman än ville, kan plötsligt bara kännas som "Jaha, var det så här mitt liv blev"
Och det är ju en sak om man känner så någon dag eller vecka i tillvaron. En helt annan om det är bara den känslan man har...
Du ska inte behöva gå med den sortens nedstämdhet och tomhetskänsla som du beskriver i långa perioder och återkommande. Det kan mycket väl röra sig om tex vår/hörst depressioner eller ngt annat.
Det finns ju massor av orsaker.
Jag tycker desssutom att du verkligen bör prata med din sambo om detta. Tänk dig att han skulle gå och må dåligt och så fick diu veta att han inte ville belasta dig med det? Skulle du tycka det var en bra slutsats fårn hans sida eller hade du önskat att han anförtrott sig åt dig?
Du har gått in i många nya stora saker i ditt liv och en hel del i din tillvaro är annorlunda idag än när du INTE stod med hus på väg att bli fru och funderingar på bran. Det är MÅNGA som funderar över tillvaron och dess egentliga mening i de lägena!
Kram till dig igen!
