I vått och torrt och stiltje och orkan

Fniss! Man blir ju faktiskt inte såå sugen på att vara gravid när man läser det där!

Skönt att du snart är i mål Hvidis!! Ta det lugnt i Kph nu! *förmanar strängt*

God morgon!

Visst är det väl en sällsynt vacker dag idag? Soligt & fint & friidrotts-VM har börjat! En kollega på jobbet gifter sig idag, och hon kunde ju inte fått en vackrare bröllopsdag!

Men sååå tråkigt med indianerna Blommis!! Nedrans också. *uppmuntrande kram* Förstår att det känns vemodigt att säga upp fritids och skola för sonen, även om man vet varför man flyttar och är jätteglad för det, så är det ändå slutet av en epok ju. När vi flyttade förra sommaren gick jag runt och var jättesorgsen de sista dagarna i lägenheten. Stod på balkongen sista kvällen och insåg att det var allra sista gången...

Hoppas Ninnis provridning gick bra igår! Och att ni har det mysigt i Stockholm idag...

Och Jenny ska på utflykt - hoppas den blir lyckad!

Precis, ute-saker idag här också. Gäller att passa på medan solen skiner. Min man är iväg och hjälper ett par vänner som håller på att bygga hus (de ska gjuta grunden till garaget idag) och jag ska plocka körsbär & svarta vinbär tror jag.

Åh du kan gärna få mina vinbär! Vassego! *bjudergeneröst* Har fortfarande kvar förra årets skörd i frysen... *dåligt samvete* Är inte så förtjust i gelé men borde kanske koka lite sylt, gott att ha på havregrynsgröten i höst!

Fast du kan ju sitta inne med gott samvete & titta på friidrotten!

*visslar vidare här nere i sanden*

Och välkommen hit Olivia!

Ninnis, åh va roligt jag hade åt dina tågspam igår! Skulle velat höra det där samtalet med din man... Hoppas han blev rejält överraskad och glad när du klev in på kontoret sen!

Jenny, Gränna är ju alltid trevligt! Åkte förbi själv där för någon månad sedan och köpte polkagrisar med saltlakrissmak. De är godast!

Man kan ju fråga sig vad jag gör upp i denna arla morgonstund en söndag som denna? Dels beror det på att en av våra katter har väldigt svårt att skilja på vardag och helg, begreppet sovmorgon tycker hon är knepigt och kan inte förstå varför man inte kan gå upp vid samma tid varje dag. Dels beror det också på att jag hade svårt att sova för miljoner tankar snurrandes i huvudet. Vi hade nämligen bestämt att ta ett graviditetstest här på morgonen och nu sitter jag här och fattar absolut ingenting... Det var nämligen positivt!!!! Shit pommes frites...!

Jag var så säker på att det skulle vara negativt eftersom jag testat med ÄL-test utan att ha fått något utslag. Så antingen har jag haft ÄL ändå ungefär när den borde ha varit och är i så fall i typ vecka 7 eller nåt (hissnande tanke..!). Eller så har jag haft ÄL myycket senare (slutade med ÄL-test på dag 30 då jag gav upp hoppet) och är i så fall mer nygravid.

Är så fantastiskt fantastiskt glad!!! Men jag förstår inte hur det gått till...

Åh vad roligt!! Hur gick det?! *villsevillse*

Olivia 09 skrev 2009-08-15 16:47:00 följande:

Hej Olivia!

Tänkte jag kunde berätta hur det varit för oss. Vi träffades också relativt sent, jag var 27 då och min (numera) man var 31. Vi visste direkt att vi ville gifta oss och skaffa barn tillsammans, det var så självklart & vi flyttade ihop efter tre månader. Vi valde dock att vänta lite eftersom vi ville vara ihop ett tag och få en stabil relation först. Så det har blivit att vi gjort en långresa ihop, köpt hus, gift oss, vi har båda fasta anställningar och nu har vi alltså ett litet pyre i magen (känns sååå himla konstigt att skriva, har inte förstått att det är sant än...). Fyra år har snart gått sen vi träffades och jag fyller 31 i höst. Men jag har varit SÅ orolig för att inte kunna få barn, så det har varit lite jobbigt att vänta och att göra allt i "rätt ordning". Hade vi inte kunnat få barn nu (eller om det här blir missfall och vi sen inte kan bli gravida igen) så hade ju allt det där runtikring inte varit värt någonting om du förstår vad jag menar. Som någon annan skrev någonstans tror jag att det viktigaste är att vara redo som PAR och är allt det praktiska inte helt perfekt så löser det sig ändå på något sätt.

Jag har varit i lite motsatt situation mot dig. De flesta av mina vänner har redan barn och vi kommer med i matchen först nu när de planerar/är gravida med tvåan... Och som jag har längtat!!! Min biologiska klocka har tickat i tio år...

morgonspam!!! :-d

Meh! Nu har jag samma problem som Ninnis - det skulle ju vara versaler!!

Tack Olivia! Vi är fortfarande i chocktillstånd och vet knappt var vi ska ta vägen... Jättejätteglada samtidigt som det känns så otroligt overkligt... Tänk att det händer oss nu, det här som jag drömt om så länge och i alla fall sista året tänkt på flera gånger om dagen.

Hur ser din man på det här med studier/fast anställning?

Nä men absolut! Så klart man kan plugga vidare fast ni får barn!