I vått och torrt och stiltje och orkan
Ja, uppenbarligen...hihihi! Vilket utbrott jag fick!
Nå, din systers kommentar visar väl att hontänkte sig att vara med avkomman själv antar jag.
jag kunde nog också vara lite sån tror jag om jag tänker efter..det var mycket precis i början att vi skulle åka hit och dit och alla skulle ta honom ur min famn för att få hålla och vi fick så gärna lämna hos än den ena och andra.
Det sista i världen som jag ville var att lämna mitt barn och under den första tiden ville jag helst inte ha honom utom synhåll faktiskt.
Inte av sjåpighet, men det var påtaglig iologi där. Kroppen gjorde ont,, tuttarna sprängde och det baras sög i magen efter ungen i början. Jag kan titta på kattan när hon samlar sina ungar här och konstatera att det är EXAKT samma sak: Man ska som mamma veta vart de är och när ngng annan tagit i dem, ska de putsas lite på så de luktar osom de ska igen.
Minns att min syster höll honom och hade parfym på sig. När han kom till min famn igen lukade han av den. Jag fick jäklar i mig skärpa mig för att inte gå och bada honom!
Jag kan konstatera att instinkterna ligger kvar sedan urminnes tider, åtminstone iden hä r lejonmamman.
Och vad HJÄLP beträffar: Ja tack, laga gärna lite mat och hjälp mig hänga tvätten. Det är det jag inte hinner nu med all amning.
Jag ammade hela jäkla tiden och hade stort behov av att också få lite annan kotakt med sonen.
Faktum är att BARNET fasen inte behöver NÅGON annan människa första tiden än sin ammma, och okej då, pappa är väl bra på etthörn. ALLA andra kontakter är i början helt enkelriktat underbar för de andra, men ungen behöver inte knyta an till någon annan på flera månader. Så det så.