I vått och torrt och stiltje och orkan

Tack, Ninnnis. Jag är 9+4 (typ), så det borde vad jag har förstått vara fullt möjligt.

Nu är det dags att dra sig tillbaka. Önskar er en god natt.
Känner mig lite lugnare till sinnet nu än för någon timme sedan.

Den där cabben låter intressant, Ninnnis. Själv har jag just upptäckt välsignelsen med AC. Det tog några år, men...

Grattis till ledigheten, Hvidis. Vila dig nu.

Hej på er. *tjuvskriver på arbetstid *

Tack för allt stöd, kramar och böner.
Det var den oempatiska sköterskans kollega som ringde upp den här gången och hon nekade mig inte undersökning när jag började gråta och snyftade fram att jag måste få veta.

Som det har utvecklats sig idag (mer smärta och mer blod), hyser jag dessvärre allt mindre hopp om att lilla Baa har klarat sig.
Visst finns det väl hopp än, men just nu känner jag att jag bara vill veta. Positivt eller negativt, bara jag slipper det här.
Har tid på gyn elva idag. Maken kommer hit också.

Hoppas allt är väl med er. *kram*

Hvidis: har du råkat ut för missfall tidigare?

Åh, Ankan. Kan bara vagt föreställa mig hur det känns för dig.
*kramar*

Det blev inga goda nyheter. Lilla Baa blev sex veckor och nu är det bara att vänta på att kroppen tar hand om det.
För tillfället känner jag mig bedövad. Har gråtit några skvättar, men har inte alls samma ångest som igår.
Det är skönt att veta, även om en del av mig är förtvivlad för att hoppet är borta.
Jag behöver inte vara rädd längre. Det finns inget att vara rädd för, för det har redan hänt. Nånstans känns det lite befriande. Maken och jag kan sörja vår bebis och sen kan vi gå vidare.
Men nog väntar många tårar idag och framöver.

Det känns bra att ni finns här. Jag ångrar inte att jag berättade igår, även om jag tvekade. Ni har varit till stort stöd.
Tack Hvidis, för din historia. Den är hoppfull

Nu är jag hemma från jobbet, för då kan jag gråta när jag vill.

Tack igen för alla kramar och snälla ord. Det värmer och hjälper (även om jag just nu har lite svårt att ta in att det gäller mig).
Kram på er alla.

Skönt att det kändes bra med samtalet, Blomman. Och skönt att inte behöva ta de där besluten än.
Jag tror också att det är en tidsfråga

*kramar tillbaka*

Hej.
Dubbelgnuggning Det måste ju bara funka!

Hoppas ni har en fin dag.
Jag är hemma från jobbet och det är ett av de smartaste beslut jag tagit på länge. Funderar att stanna hemma imorgon också.
Ligger mest, läser, gråter lite, sover en stund och läser och gråter lite till. Jag är i stort sett okej.
Det gör ganska så ont i magen (ännu en god anledning att ligga hemma), men det är som att det inte riktigt händer, det oundvikliga. Måste nog ta lite hjälp utifrån, men då får det bli så.

Om det inte kommer igång blir det förmodligen medicinering imorgon.
Jo, jag önskar att det snart är över. Det viktigaste är ju redan över, så då kan resten få passera också

Hur gick det med badandet?

*håller tummarna och gör Ingis sällskap i sanden*