Ha-ha! Min man har lite problem med svenskan när han blir nervös. Allt gick så bra ända tills vi kom till "döden". Det blev "till...söden siljes åt" eller nåt sånt. Men vi blev gifta ändå 
Kanske prästen begick tjänstefel, men jag tror att det var själva andemeningen som räknades.
Jag trodde vi skulle pussas när vi kom ut från kyrkan, men prästen sa efter ringväxling och löften och allt det där att nu går det bra att pussas. Jag blev förvånad, då jag vet att det egentligen inte ingår i kyrkans vigselakt, men knappast ARG! Snarare lättad och glad! Kändes skönt att få pussa sin älskling och lite av spänningen släppte
Jag är också lite trött på all amerikanisering.
Därför kastade jag INTE brudbuketten, fanns inte så många ungmöar på vårt bröllop heller, ha-ha.
Vi firar Allhelgona, inte Halloween. Jag sjunger i kyrkokören och vi tänder ljus för de döda, vi åker till gravarna och sätter lyktor hos våra anhöriga som ej längre är med oss. Sedan kanske vi äter en god middag med de vänner och anhöriga som vi fortfarande har förmånen att få ha MED oss i livet.
Vi firar Alla hjärtans dag genom att ge varandra lite extra kärlek och uppmärksamhet, kanske en middag eller nåt annat.
