Jag är så ledsen..skriver av mig lite.

Oj inte lätt där. Det här med efternamnet är det bara ni själva som ska bestämma vad ni vill heta! Strunta i hans föräldrar!! Sedan om ni absolut inte kan komma överens om ett gemensamt efternamn så kan ni alltid behålla det namn ni har nu - för det sitter ju inte i namnet om man är gift eller inte!! Så mitt råd är att följ ER vilja och inte någon annans!!!! Lycka till!!

Jag förstår dig så väl, jag har upptäckt i samband med bröllopsförberedelserna att jag mår bäst när jag får stöd, och att jag har svårt för att gå emot alla förväntningar.

Det är tufft när man känner att man står ensam och du behöver verkligen vara stark!

Försök att se till dig själv och dina önskningar. Hur vill du att ditt liv ska se ut?

Och vems "sida" står han på? Du behöver verkligen hans stöd om hans föräldrar inte gillar dig, då måste ni utgöra en enad front. Annars blir det nog väldigt jobbigt.

Försök ta ett djupt andetag och lunga ner dig. Ett år är ganska lång tid. Ni har gott om tid att diskutera ert förhållande och vad ni ska heta, hur ni ska hantera hans föräldrar. Men det är som sagt viktigt att du har hans stöd, och att han förstår att du upplever att hans föräldrar är emot dig.

Ja, och det som är ännu mer jobbigt.
Är att min mamma och moster ÄLSKAR honom, de tog fram skumpa när vi berättade att han sagt ja när jag friade. Att JAG inte kan tvinga han att byta namn, fast de är han som vill att vi ska heta samma men att han vill att vi ska ta hans namn.
De tycker jag var löjlig när jag sa att vi skulle ta ett nytt namn...jag har inget stöd! Alla står på hans sida och tycker han är så underbar...känner mig så ensam.

Han står på min sida, jag tar avstånd från hans föräldrar, för mamman vill ju kontrollera allt! så min moster säger att vi inte ska ge henne några uppgifter elelr ta emot pengar så de håller i några trådar.

Namnet är så jobbigt, låter väl dumt men jag tänker på de jämt!
Vill bara bestämma, hade en tråd här innan som blev 6sidor långt där jag frågade vad folk tyckte vi skulle heta..och nu är jag tillbaka på ruta ett igen, att jag inte vet.

Kolla hans konto????

ja, hon kunde logga in och se hans bankkonto. så ringde hon varje gång han hade köpt nåt...

de klara jag inte av så han tog bort de, och då bröt helvetet ut.
efter han tabbat sig med pengar så tog hon dosan och skulle se när han betalade räkningarna. den dosan tog jag hem och litar att han gör rätt denna gången. de går jätte bra

Jag vet inte hur jag ska råda dig i allt annat, men namnfrågan känner jag igen mig i. Det enda jag och min m2b var överens om vad gäller efternamn var att vi ville heta samma efternamn, men jag ville inte byta till hans och han ville inte byta till mitt. Det har tagit lååååång tid (men inte längre än ett år ) men till slut kom vi överens om ett släktnamn från min sida. Kanske finns det nåt vackert namn i hans eller er släkt som ni kan använda?? Visst, alla har inte tyckt att det var en bra idé, men VI är nöjda och det är ju det enda som räknas i slutändan. Hoppas ni hittar en lösning!

Vad bra att ni kom på hur ni skulle göra

Har tänkr på de men har tyvärr inga fina namn, de får ju bli på min mammas sida som jag känner koppling till. de är bara blomqvist o jansson..ja..inget ja tycker är fint.

Har ett fint, min mormors mormor, vet inte om man får ta de, och sambon gillar de inte för då skulle han hete precis som en kille på hans jobb
Och de kan man ju förstå. Lindgren är de, det är jätte fint.
Men han vill inte och jag vet inte hur jag skulle göra för att få de om de ens går.

Ja de finns ju bara några sätt att göra de på:
Vi behåller våra namn, de vill inte sambon.
Vi tar hans namn, jag gillar de inte och skulle vara väldigt ledsen.
Vi tar ett helt nytt namn som vi inte känner koppling till och antingen hatar eller älskar de.

svårt.

Ta inte illa upp nu...

...men det verkar som om namnfrågan skymmer andra problem i ert förhållande men att det är lättare att fokusera på namnet.

Mellan raderna låter det som om ditt verkliga problem är att blivande maken känner en så stark samhörighet med sina föräldrar, kanske på din bekostnad. Och när du då tar hans namn väger vågen ännu mer över till "hans sida" och du och din familj minskar i betydelse.

Det låter i vilket fall som att ni har större saker att diskutera än vilket efternamn ni skall välja.

Hoppas det löser sig för er, oavsett om jag har tolkat dig rätt eller fel.

Nej, problemet med hans föräldrar är ju ändå ganska bra.
Vi har varandra och vi tycker och känner likadant.

Men just de med namnet är så typiskt, jag är rädd att göra som jag vill för jag är rädd för vad dom ska säga. Vad dom ska tycka.
Jag vill bara att min sambo ska vara nöjd och glad, och jag vill bli hans fru...men jag gillar verkligen inte namnet.