Mamli

Äldre 26 May 13:55

33 svar

Jag är så ledsen..skriver av mig lite.

Det här kommer tyvärr bli långt, men måste få ut de.

Jag har känt min sambo i 5-6år. vi träffades i skolan,
Jag tyckte alltid han var så söt..han skjussa mig mellan skolorna..Efter studenten blev vi ihop, han var otroligt blyg så vi var bara ihop ett par dagar för det var jobbigt. Han gjorde lumpen, jag träffade en annan..som var hans gamla klasskompis, vi hade vart nära vänner jätte länge och han berätatde att han var kär i mig. Nu efteråt så inser jag att jag aldrig kände särskilt för honom, men han fanns alltid där.

Jag träfafde sambon igen, efter han gjort lumpen. Han var en helt annan kille. Framåt, men lika söt som vanligt. Har alltid känt att vi haft nåt.

Ja..nu sitter vi här, 5år senare med en underbar son.
Vi ska gifta oss om ett år..men jag vill bara gråta.
hans föräldrar hade väldigt svårt att "godkänna" mig, allt handlar om utsida och pengar för dom. När sonen fick mitt efternamn gick de i taket. Jag har gjort ALLT för att de ska tycka om mig.
Jag orkar bara inte..nu har vi problem med vilket namn vi ska ta när vi gifter oss, och jag tänker bara på hur de kommer reagera, jag känner mig nästan tvingad att ta hans namn. Har ändå inget annat namn jag känner starkt för, men jag vill inte heta det!

De tror han är perfekt, de blundar för alla tabbar han gjort, han har sårat mig otroligt med både ljugit om stora lån och att han haft sex med min f.d bästa kompis.
Jag har ont i huvet jämt, har svårt att sova..

Jag älskar honom, han är underbar!
Men varför ska just han ha sånna föräldrar? som måste ha kontroll över ALLT vi gör. ALLT!

De klagar att inte vår son får sova över hos dem, de klagar på att de inte kan gå in och kolla på sambons konto längre( mamman hade koll tills han var 21)

Ja, han kanske gjort en del saker sen han träffade mig, jag stöttar honom på att klippa navelsträngen..och de gillar inte dom.
Men hur F*N ska jag få alla att vara nöjda..vad ska vi heta? hur ska vi göra? ja..har så många frågor och känslor inne i mig så jag vill bara spricka.

Hur kan de ha fått en sån snäll kille som gör allt för att göra mig glad, en underbar pappa.
Men gör han nåt dumt...ja då är de mitt fel.

Mamli

Äldre 26 May 18:17

#11

Mimmimama, hur ska ni göra då?
Kommit på nåt bra?
Du vill inte ta hans och han vill inte ta ditt?

lindab87

Äldre 26 May 18:31

#12

Vi ska ha bådas namn ihop då vi har annorlunda efternamn båda två men dom går att sätta ihop så det låter som ett ! Och det låter inte konstigt ! Men det kanske inte funkar för er ? Hoppas allt löser sig för dig !

MimmiMama

Äldre 26 May 19:09

#13

Mamli skrev 2009-05-26 18:17:58 följande:

Mimmimama, hur ska ni göra då?Kommit på nåt bra?Du vill inte ta hans och han vill inte ta ditt?

diskussionen ligger nere

vi kommer liksom ingen vart...
jag vill inte ta hans för då heter hans 20 åriga dotter och jag EXAKT likadant! Men han förstår inte varför det inte är så kul...
Så förhandlingarna har strandat

Funderar på att ta dubbelnamn och testa det. Man kan ju ta bort ett av namnen sen om det inte känns bra. Problemet är ju att vår gemensamma dotter har mitt efternamn och hon vill inte byta..hon är 6 år.

såg du det andra jag skrev? Det blev så konstigt när jag skulle citera så jag klistrar in det här igen.

Kanske det är så att han har haft svårt att hantera pengar så hans mamma har försökt att hjälpa honom? Det behöver inte handla om kontrollbehov av en negativ sort.
Om hon haft den rollen under lång tid kan hon behöva lite omställningstid för att kunna släppa taget.
Jag hade ett liknande problem med min svärmor i början. Det var inte av elakhet från hennes sida men det blev konstigt för henne som hjälpt min sambo med en del "kvinnliga" grejer som gardiner osv när vi träffades och flyttade ihop blev hon lite överflödig och hon hade tyckt om att vara behövd när han bodde själv med tre barn. Men efter ett tag hittade vi våra roller och det funkar bra idag

Mamli

Äldre 26 May 19:28

#14

nae..hon har kontroll behov!

Jag hoppas de löser sig för er med namn. Jag vet verkligen ingenting.
Men tänker på allt hela tiden, är så trött!
Har ont i huvet jämt, vaknar på natten och kan inte somna om.

090208

Äldre 26 May 19:57

#15

Ger du med dig när det gäller föräldrarna kommer du alltid få göra det. Bita ifrån behöver man bara gör en gång, sen lägger dom ner förhoppningsvis.

I värsta fall kan ni ju byta namn efter ni gift er.
Och han kan ju inte tvinga dig att byta namn heller!

Moirie

Äldre 27 May 09:40

#16

Jag tror tyvärr det är dödfött att försöka undvika sina svärföräldras ogillande genom att göra som man tror att de vill. Namnfrågan tror jag varken gör från eller till i det stora. Tycker de om dig men du väljer ett annat namn så kanske de tjafsar om det men huvudsaken måste ju vara att du gör deras son och barnbarn lyckliga. Om de inte tycker om dig så kommer de hitta andra saker att klanka på även om du tar hans namn. (Och hur många uppoffringar ska du göra i ditt liv för deras skull?) Det är ju du som ska bära ditt efternamn så det måste vara du som beslutar dig för vad som känns bra för dig.

Jag har funderat länge på det där med namnbyte... Min fästman och hans familj är mycket konservativa och när jag nämnt möjligheten att behålla mitt namn så har det tagits som ett skämt. Min feministiska sida har verkligen reagerat på det där men det som till slut övertygade mig om att ta hans efternamn (och ha mitt som ett mellannamn) var att jag förstod att det var jätteviktigt för honom och att han ändå flyttat till Sverige för att vara med mig. Jag gör det för honom eftersom han gjort andra uppoffringar för att vi ska vara tillsammans. Men utan det skulle jag vara den enda Mrs Maidenname bland alla Mrs Hansefternamn i familjen

Sebastiána

Äldre 27 May 09:54

#17

Svärföräldrar lever inte för evigt. De blir gamla de med. Det blir du som vinner till sist!

Det där med efternamn verkar vara svårt för en del. Min kille vägrar ta mitt namn. Typ "man ska inte ta sin frus efternamn, då är man en mes." Jag vägrar ta hans - han har ett av de allra vanligaste och tråkigaste son-namnen. Antingen behåller vi våra efternamn, ja menar varför byta namn efter 40 år, eller också hittar vi på ett helt nytt gemensamt namn.

En del människor är omöjliga att göra till lags eftersom de ALDRIG blir nöjda. Jag tror dina svärföräldrar hör dit. Jag har egentligen inga bra råd annat än 1) strunta i dem och 2) se till så att din kille är på DIN sida!

Mamli skrev 2009-05-26 13:55:50 följande:

Det här kommer tyvärr bli långt, men måste få ut de.Jag har känt min sambo i 5-6år. vi träffades i skolan, Jag tyckte alltid han var så söt..han skjussa mig mellan skolorna..Efter studenten blev vi ihop, han var otroligt blyg så vi var bara ihop ett par dagar för det var jobbigt. Han gjorde lumpen, jag träffade en annan..som var hans gamla klasskompis, vi hade vart nära vänner jätte länge och han berätatde att han var kär i mig. Nu efteråt så inser jag att jag aldrig kände särskilt för honom, men han fanns alltid där. Jag träfafde sambon igen, efter han gjort lumpen. Han var en helt annan kille. Framåt, men lika söt som vanligt. Har alltid känt att vi haft nåt.Ja..nu sitter vi här, 5år senare med en underbar son.Vi ska gifta oss om ett år..men jag vill bara gråta.hans föräldrar hade väldigt svårt att "godkänna" mig, allt handlar om utsida och pengar för dom. När sonen fick mitt efternamn gick de i taket. Jag har gjort ALLT för att de ska tycka om mig.Jag orkar bara inte..nu har vi problem med vilket namn vi ska ta när vi gifter oss, och jag tänker bara på hur de kommer reagera, jag känner mig nästan tvingad att ta hans namn. Har ändå inget annat namn jag känner starkt för, men jag vill inte heta det!De tror han är perfekt, de blundar för alla tabbar han gjort, han har sårat mig otroligt med både ljugit om stora lån och att han haft sex med min f.d bästa kompis.Jag har ont i huvet jämt, har svårt att sova..Jag älskar honom, han är underbar!Men varför ska just han ha sånna föräldrar? som måste ha kontroll över ALLT vi gör. ALLT!De klagar att inte vår son får sova över hos dem, de klagar på att de inte kan gå in och kolla på sambons konto längre( mamman hade koll tills han var 21)Ja, han kanske gjort en del saker sen han träffade mig, jag stöttar honom på att klippa navelsträngen..och de gillar inte dom.Men hur F*N ska jag få alla att vara nöjda..vad ska vi heta? hur ska vi göra? ja..har så många frågor och känslor inne i mig så jag vill bara spricka.Hur kan de ha fått en sån snäll kille som gör allt för att göra mig glad, en underbar pappa.Men gör han nåt dumt...ja då är de mitt fel.

Sebastiána

Äldre 27 May 09:58

#18

didis skrev 2009-05-26 17:08:17 följande:

Ta inte illa upp nu......men det verkar som om namnfrågan skymmer andra problem i ert förhållande men att det är lättare att fokusera på namnet.Mellan raderna låter det som om ditt verkliga problem är att blivande maken känner en så stark samhörighet med sina föräldrar, kanske på din bekostnad. Och när du då tar hans namn väger vågen ännu mer över till "hans sida" och du och din familj minskar i betydelse.Det låter i vilket fall som att ni har större saker att diskutera än vilket efternamn ni skall välja.Hoppas det löser sig för er, oavsett om jag har tolkat dig rätt eller fel.

Tror du är inne på rätt spår Didis.

Imma

Äldre 27 May 10:10

#19

Vad är det som gör att du har svårt att sova och har huvudvärk hela tiden? Inte kan det bara vara namnfrågan som är problemet? Det löser ni såklart enklast nu med att båda behåller era respektive namn. Namnändringen kan ni göra senare också, när ni har hunnit fundera mer.

Jag tycker att det stora problemet är att du inte verkar lycklig. Vad tror du att det beror på?

Mamli skrev 2009-05-26 13:55:50 följande:

Har ändå inget annat namn jag känner starkt för, men jag vill inte heta det!De tror han är perfekt, de blundar för alla tabbar han gjort, han har sårat mig otroligt med både ljugit om stora lån och att han haft sex med min f.d bästa kompis.Jag har ont i huvet jämt, har svårt att sova

Sonja68

Äldre 27 May 10:29

#20

Tror inte heller att det egentligen handlar om namnen.
Det här med att han bedrog dig med din väninna, har du/ni verkligen bearbetat det ordentligt?
Kanske familjerådgivning för att reda lite i känslor och annat vore något?
Hoppas det löser sig.
Kram!

Jag är så ledsen..skriver av mig lite.

INNEHÅLL