Barn
Tycker Blomman, Didis, Mulle, Aleta, Fru Wi har beskrivit det ganska bra. Det blir MER av ALLT, förutom sex.
Livet får fler nyanser och man lär sig massor om sig själv, sin man och sina barn.
Livet förändras men inte till det sämre.
Kärleken djupnar och blir tåligare.
Barnen blir liksom kittet, fogmassan i förhållandet.
Jag var inte heller speciellt barnkär förut och var inte sugen på barn förrän runt 30. Trodde folk överdrev när de sa att man kan gå i döden för sina barn utan att blinka, men det ÄR faktiskt så!
Visst blir man låst och får försaka vissa egna intressen under de där småbarnsåren, men det gör man utan att blinka, det gör inte ens ont! Detta innebär inte att man utplånar sig själv, man bara omprioriterar lite grann. Det är här och nu som gäller när man har småbarn.
Ett liv utan dem, när man nu välsignats med två underbara töser, känns helt otänkbart, tomt och fattigt.
Brukar tänka att Jösses vad man lade ner mycket tid och energi på sånt som egentligen var ganska oviktigt, innan man fick barn.
Därmed inte sagt att ett liv utan barn är meningslöst. Nejdå.
Men man bör nog fundera en och två gånger innan man väljer bort den biten helt och hållet.