Då börjas det...

Knappt har inbjudningarna gått ut förrens folk opponerar sig..

Vi har bjudit våra föräldrars syskon men ingen av våra kusiner (alla vuxna).
Killens ena faster gick bananas, när hon förstod att hennes barn inte var bjudna. (Hon trodde att texten vi skrivit om barnfritt gällde även hennes tre vuxna barn..)

Nu har min kille fått lite kalla fötter och kan tänka sig att bjuda alla kusiner bara för att slippa konflikter. Jag vägrar.
Vi har ingen kontakt men någon kusin utöver jul/studenter osv..och de är totalt 14 st på båda sidor. En del har respektive.

Dessutom får vi inte plats i samma lokal om fler ska bjudas, utan de skulle få sitta i ett sidorum till matsalen. Hur kul är det att bli bjuden på bröllop och få sitta i ett annat rum?

Jag sa att jag vill dela, denna, en utav de största dagrana i mitt liv med mina närmaste och käraste, inte med ett gäng som jag inte numera känner eller träffar..
Jag tyckte vi drog gränsen ordentligt för att slippa sånt här men...Vad gör man? Och vad gör jag med min kille?