Vi som gifter oss igen....med ny.......

Gifter mig för andra gången och har 3 barn sen tidigare. Gifte mig första gången för 15 år sedan. Jag ville också skiljas.

Det är jätte romantiskt och självklart för mig att lova att älska nån i nöd och lust igen.

Första gången jag gifte mig så var det en utomhusvigsel med präst. Den här gången blir det i kyrkan med lång brudklänning!!

Mina två älsta söner (22 & 24 år) är jätte glada över att deras mamma gifter sig med en sån underbar person.
Den älsta sonen sa till min blivande "du gör så mycket gott för min mamma". "Så inget annat kan glädja mig mer än att ni gifter er"

Känner ingen rädsla utan tvärtom en jätte stor lycka. Känns helt underbart och är som nykär i min blivande. Trots att vi har varit tillsammans i 9 år.

Jag gifte mig för andra gången förra sommaren.
Vi hade ett borgerligt bröllop med många gäster (120). Han har inte varit gift tidigare och därför blev det naturligt så att han fick stå lite mer i centrum.

Det var fler av hans tidigare vänner än mina bjudna t ex och betydligt fler tal osv till honom. Det tycker jag var jättebra. Han fick verkligen ett riktigt bröllop (och jag med så klart ).

Ceremonin utformade vi så att den verkligen passade in på oss två. Första gången jag gifte mig så hade jag ett stort kyrkbröllop, brudklänning och allt väldigt traditionellt. Det ville jag inte göra om igen, t ex hade jag nu en rutig balklänning, min man valde själv sin utstyrsel (som var dyrare än min ) en guldmönstrad frock-coat (det hade jag aldrig trott ).

Vårt bröllop blev jätteromantiskt och väldigt personligt. Både jag och han var väl lite oroliga över att man skulle jämföra med mitt förra bröllop, men det löste vi genom att ha en annan typ av bröllop.

Om ni har ett tema ni brinner för så skulle ni t ex kunna ha det. Gör något som verkligen speglar er två och låt honom få stå lite mer i centrum. För hans släkt så blir det ju lite större än för din även om de gläds med dig.

Jag ska också gifta mig för andra gången, skillnade är nog bara att jag är äldre och inte tycker det är viktigt med "små saker" Att inte sova tillsammans dagen före bröllopsdagen. Jag vill inte heller ha hela kittet med tiara och handskar. Jag vill gifta mig med min kärlek för att vi har det fantastisk tillsammans och för att jag vill ha ett äktenskap. MEN vill du göra alla dom sakerna så tycker jag inte det är det minsta tragist att göra hela wihte wedding igen!

Det är ni som ska gifta er och vad som är viktigt för er ska ni också ha även om det vore 22:a gången du gifte dig!!

Jag har varit gift en gång tidigare, men inte min blivande.

Största skillnaden är nog (som jag ser det idag) att då var jag ung o vi gjorde ett överraskningsbröllop med få gäster. Idag vill jag ha ett RIKTIGT bröllop med brudklänning, middag o fest o betydligt fler gäster. Det känns SÅ rätt som det kan bli.

Bara fyra dagar kvar nu o nervositeten börjar ge sig till känna..

Jag har också gift mig för andra gången. Förra var kyrkbröllop med 75 gäster, catering i bygdegård. Så ville jag såklart inte ha det igen. Men min man önskade ett traditionellt bröllop så vi kompromissade och är jättenöjda. Det blev ca 40 gäster, lite lyxigare då vi var på restaurang och "outfit" som jag kände mig jättevacker. Ingen dans utan mingel och drinkar efter middagen.

Klart det har varit många tankar och funderingar men jag vet att jag vill leva med min man, och jag tror fortfarande på äktenskapet. Det känns otroligt bra och jag bara myser av att få vara gift men en man jag är så kär i!

Jag gifte om mig i februari med kyrka, tärnor, slöja, brudklänning och hela paketet. Det var jag som ville skilja mig från min första man och det var jag som friade till min man. Jag tänkte aldrig mer gifta mig med någon igen men så blev jag otroligt himlastormande kär 10 år efter min skilsmässa.

Och jag tycker inte alls att det är patetiskt. Har man hittat sin kärlek så har man.

Jag gifter mig för andra gången om 3 veckor. Denna gången känns det på ett helt annat sätt. Tror på äktenskapet även om det förra inte gick helt rätt. Min blivande man har aldrig varit gift och haft inställningen att han aldrig ska gifta sig. Men han friade och jag sa ja. Denna gången blir det en borgerlig vigsel utomhus och jag försöker på många sätt göra allt lite annorlunda än sist.

Jag har varit gift tidigare och har ett barn med min ex-man. Det var han som ville skiljas (för 5 år sen nu).

Då var det väldigt traditionellt och lite som ett standradbröllop - inte så personligt kan jag tycka nu. Kyrka, stor klänning och hela släkten på middag & fest i bygdegård.

Jag friade till min man, han har inte varit gift tidigare och jag lät honom styra ganska mycket nu. Men det var också så att jag absolut inte ville ha något som påminde om förra gången. Hade faktiskt lite problem med de känslorna "herregud vad ska folk tycka, jag har ju gjort det här innan... pinsamt värre". Men jag lyckades slå bort det och vi gifte oss väldigt personligt, med helt egen ceremoni, utomhus i en fin trädgård och med fest för våra närmsta vänner och närmsta familj (alltså inga kusiner och gamla fastrar). Och det var så otroligt stort! Jag är överlycklig och kär och det känns så ofantligt mycket mer rätt nu. Vi har tänkt igenom alla beslut och gjorde det inte bara "för det gör man ju", utan för att vi ville.

Det är modigt och häftigt att våga tro på kärleken igen, och att våga satsa.

Jag gifte mig första gången då jag var 21, inget jag skulle rekommendera om man säger så. Då var det kyrkbröllop, klänningen var jättestor och fluffig, middag i bygdegården som hela släkten lagat mat till, alla mammor fick springa benen av sig, tre brödrostar i present, och då vi var studenter var det en superbillig bröllopsresa till cykel och i tält! Jaja, det blir bra historier i alla fall!

Nu, är jag nästan 40, och har varit tillsammans med min nuvarande sambo i tio år. Det känns rätt att gifta sig, då vi varit tillsammans så länge. Vi har barn tillsammans och min sambo har varit en tät och närvarande extrapappa till min äldsta son sedan han var 1½ år.

Men jag vill inte ha kyrkbröllop, vilket min sambo accepterade. Inte heller vill jag ha ett traditionellt bröllop med vit klänning, etc. Vi vigs i stadshuset med barnen under dagen och sedan på kvällen har vi bjudit in till fest. För mig var det viktigaste att jag eller någon annan inte skulle behöva göra ett enda dugg inför bröllop. Been there, done that. Vi har nog valt lite dyrare och lyxigare alternativ av mat och dryck, lokal mm, men skippat sådant som inte känns aktuellt (tårta, lång klänning, vigselring mm).

Jag tycker visst man kan gifta sig flera gånger, klart det är OK. Det är mer patetiskt med par där man tydligt ser att de nog inte har så mycket gemensamt längre?

Jag har haft ett riktigt drömbröllop. 010101 gifte jag mig i en stearinupplyst kyrka i svart och blå klänning. Alla vänner och stora delar av släkten var samlade. Allt var vårt. Så som vi hade det. Då.

Jag gifter mig pånytt.

15 maj kl 15. (ja, lite siffertokig är jag nog ;) ) I vit klänning (med svarta inslag), ljus kyrka med militäranknytning (då min blivande är yrkesofficer) och festen kommer att hållas i en herrgård där jag under min barndom lekte. Det kommer att bli vårt. Som vi har det. Nu. Jag och min Stora Kärlek. Min lågstadieklasskompis :D

Mycket i vigseln och festen kommer att vara sig likt. Helt förändrad är jag inte. Jag har fortfarande kvar min tro. Jag vill fortfarande lovar inför Gud och denna församling. Men jag vill lova pånytt. Jag vill ha en stor fest. Även denna gång. Nu med honnörsbord - för det hade jag inte sist :)

Och jag är evigt tacksam att mitt ex och jag skrev egna löften med betoning på "vilja" och inte "måste" ("jag vill dela livet med dig, jag vill älska dig" osv). Visste vi?

Jag har nu inte varit gift förut (men är gift nu) men törs ha en åsikt ändå - att man är rädd för att satsa på en relation efter ha blivit bränd är väl i sig inte så konstigt, det är väl rätt mänskligt att behöva läka en tid iallafall. Men jag tycker att det vore synd om man straffade eller skuldbelade sig själv genom att inte låta sig bli lycklig igen om möjligheten ges. Att se sig som förbrukad eller patetisk bara för att man vart gift förut, om man ändå vågar tro, om man finner kärleken och en ny relation, känns väldigt tråkigt och synd - ett samhälle där kvinnor ser så på sig vill inte jag vara med och skapa. Så jag tycker verkligen inte att man ska behöva dra sig för att gifta sig i en ny relation.

Att man sen vill göra också själva bröllopet helt annorlunda om man gör det för andra gången, det ser jag som ganska självklart - vem vill inte lära sig och göra saker bättre om man får tillfälle!

Jag gifte mig med man nr 2 i april.
Jag hade mitt stora, traditionella kyrkbröllop med 65 gäster i stor lokal, 3 rättersmiddag, vit spets o tyllklänning med släp, slöja pärlor, band, brudkrona, hästtransport och hela faderullan, vid första bröllopet, då var jag 22 år.
Nu när jag är 40 och gifte mig med min kärlek sedan tio år tillbaka, vi har två barn ihop, så ville jag ha det på ett annat sätt. Inte ett romantiskt flick/prinsessbröllop utan ett romantiskt, trevligt, avslappnat vuxenbröllop.
Även jag var noga med att det inte skulle bli en "favorit i repris". Hade helst bara velat vigas på en flygplats eller ett litet kapell och bara åka iväg utomlands på tu man hand. Men för min sambo var det första gången och han ville ha ett större bröllop med sina vänner och släktingar. Så det blev en kompromiss. Våra resp. familjer, samt närmsta vänner.
Inte hela tjocka släkten. Inte alla kompisar utan bara den innersta kretsen som vi umgås med nu.
Vigsel i en liten familjär kyrka, enklare brudklänning, enkel bukett, buffé i en herrgård. Ganska otraditonellt: Inget festprogram, ingen toastmaster, inte så många tal, ingen presentöppning. Vi hade en rolig, avslappnad fest. Folk åt gott och skrattade. Vi fick ett fint minne av vår bröllopsdag.