Skulle vilja slänga ut en liten (eller egentligen ganska stor...) fråga:
Ni som varit tveksamma och grubblande inför att skaffa (ok, få) barn men ändå valt att bli föräldrar - hur känns det idag? Blev det väldigt annorlunda mot hur ni tänkt er?
/Hälsn. en som ännu inte bestämt sig
Tack för svaren. :)
Men ni som inte kände er övertygade om att barn var var något för er- vad fick er att bestämma er för att ni ändå ville ha barn? Vad var avgörande liksom? För jag har svårt att tänka mig att man går omkring o velar o inte vet vad man vill o sen plötsligt vaknar upp en dag och är övertygad om att man vill bli mammma...
Känner igen mig i det du Krystal! (förutom att vi itne ska gifta oss snart). Jag och min sambo har väl mest sagt att "jo, men vi vill nog ha barn om ett par år". Men på senaste tiden när frågan kommit upp (mellan oss två) så har vi mest pratat om att vi verkligen inte känner för det just nu och att det verkar vädigt jobbigt... Har svårt att tänka mig att han kommer vara den som börjar prata om det på allvar. Och samma med mig.. så, vi får väl se hur det blir!
Intressant inlägg, novemberbrud!
Ja, mer än ett barn kommer det inte bli för mig heller. Det har jag i alla fall bestämt. 
