trettonde gången vi gjort det

3 aug var det fö - o i min familj är annars alla födda i fiskarnas tecken (ja inte maken, men föräldrar o syskon).

Så sur av att min inloggning krånglar, skrev ett långt inlägg om krångliga relationer och libanesiskt vin, bl a, redan igår morse...

Jag rullar vidare i packningsångest. Som vanligt. Har ni hört just den förut?

Japp, klockan i mitt fall är helt missvisande, jag är nattuggla inte morgonpigg - men världen är inte alltid som den ser ut, kan vi väl säga.

Men nu sitter jag i soffan i vardagsrummet hemma hos maken - väldigt trevligt!

Hade eg tänkt party ikväll men vi får se.... det är rätt trött här...

Hjärnan jobbar nog rätt mycket på nätterna maken hävdar att bara om man kommer till drömsömnen har man riktigt fått bearbeta och ä rutsövd, men själv minns jag sällan vad jag drömt. Om jag inte vaknat mitt i det förstås, då blir ju känslan starkare.

Maken o jag ses inte mycket, oftast sådär 2-5 veckor åt gången o så minst ett par månader emellan, men vi tror vi ser slutet på detta liv nu (tyvärr betyder det mycket mindre utrymme för våra saker och egenheter också...). Om jag bara lyckas bestämma mig för vad jag vill i livet... alltså.

Coolt att få se illbattingen! Fick ni med er bilder?

*stackars*

Här har de lovat oss att gården kommer gå att använda på lördag trots planerat förestående balkongbygge - tror ni inte de fyller den med byggmaterial o ställningr samtidigt som jag skriver...

Tja, vi har överlevt det i flera år, men snart är det nog slut, nästa år eller så. Trots min framskridna ålder och mitt stadgade civilstånd är det där med att slå sig till ro inte min bästa gren, kan vi väl lugnt säga - har ständigt vilda nya planer...

ja jag tänkte det - men har väl oxå lite ångest över att jag, gift 0 35 faktiskt BORDE vilja nåt annat, men du vet ju hur jag är...