vill veta allt om ; bröstförstoring

tänk på att din kropp kanske inte ser likadan ut om några år, efter att ha fött barn tex händer det att man kan få större bröst, och det som just nu känns så viktigt kanske inte gör det när man blir äldre.
Tycker du ska fundera noga över om det här verkligen gör dig lyckligare eller om ditt komplex kommer att flyttas till en annan del av kroppen istället.
Menar inte att säga det här för att vara dum mot dig, utan för att med facit i hand kan jag själv känna att det var totalt meningslöst. Idag skulle jag aldrig göra nåt sånt mot mig själv. Inget gick fel, och jag var jättenöjd då. Nu efter två barn har jag helt plötsligt D-kupa, vilket inte var vad jag hade riktigt tänkt mig, och med två döttrar blir jag iallafall orolig för vad jag ska säga till mina barn när de blir större. Jag vill absolut inte att de ska tro att de måste operera sig för att duga. Men samtidigt var det ju exakt det jag gjorde.

evst: tack, och jag håller med dig, det är klart att man kan klämma och känna lite här och var och tycka att man borde se annorlunda ut eller kanske lite smalare eller vad det nu kan vara. Men jag kom på mig själv med att aldrig riktigt ha varit nöjd. När jag var 20 var jag missnöjd, likaså när jag var 25. Nu när jag tittar på bilderna inser jag vilken idiot jag var som inte kunde se hur fin jag var och kunde njuta av det. Nu försöker jag tänka att jag är fin som jag är, för jag kommer ju bli äldre vad det lider ändå, och jag vill inte gå igenom livet med att ständigt ha varit missnöjd och velat ha något annat. Vad har man egentligen uppnått då?

usch vad tråkigt att höra att du mådde så dåligt. Men visst har du rätt, oerpationer är ju inte det som behövs utan en bättre självbild. och oavsett vad någon annan säger så är jag av åsikten att plastikkirurger profiterar på att människor mår dåligt. Om de mådde bra och var nöjda med sig själva så skulle de inte ha några kunder. Tänker man på det så, så är det ju rätt förkastligt.
Det där med bristningar känner jag igen, innan de bleknade kändes det rätt jobbigt, minns att jag förfärat tittade på blålila ränder två dagar efter förlossnigen. Nu syns de knappt, så det bryr jag mig inte om.. men visst borde man väl träna lite mer kanske om inte annat så för att få upp flåset. Har börjat cykla till jobbet och första veckan lät jag ju som en flåsig snuskgubbe när jag tagit mig uppför trapporna också, haha